Trum

Det är fint med gästspelningar. Särskilt de som jag får vara med på. Nu är det återigen ett hoppande elvamannaband på min tapet, vilket jag tycker känns himla fint.

För övrigt har jag mentalt skrivit en sida på mitt uppsatsunderlag och känner mig fri, sådär som man bara kan göra när man inser att man bara har 9 ½ sida kvar.



Om alla kräktes guld skulle det inte vara lika äckligt att trampa i det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0