Den som väntar på något fult

Väntar tydligen inte länge.
Passet är klart och jag drar mig för att hämta det. Dock vet jag att det är ett måste eftersom jag ännu inte är världsdiktator som blir igenomsläppt genom landsgränser bara på igenkänning(och befallning).

Sebastian Wijk var fin och bra igår, men den stora överraskningen för mig var Kleerup och Me and My Army som var dyngabra. Att Kleerup avslutade med What a Wonderful World gjorde inte saken sämre.
Efter konserten kom elcellisten från bandet fram till mig och sa att hon tyckte jag var ball(okej hon sa häftig) och jag kände mig som en nörd; Hon var asball. Hon sa att hon trodde att jag skulle gilla bandet nedan. Och vetni? Hon hade rätt. Är jag så uppenbar?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0