heppåre palle
När jag var liten var jag asakär i en kille i min klass. Vi bodde kanske 3oo meter ifrån varandra och han hade stort rum och tv-spel. Jag minns mycket fina minnen med chans-frågning över den dåvarande wow-liknande-och-super-moderna högtalartelefonen, samt handhållning i genomsnittliga tre timmar på låg- och mellanstadiediscon. Jag var ganska övertygad om att det en vacker dag skulle bli han och jag som gifte oss(eftersom man vet sånt när man är ca 7 år) och när vårt förhållande led mot sitt slut i åttonde klass var jag helt plötsligt väl medveten om mitt kanske framtida liv som nucka - eftersom jag aldrig någonsin skulle bli lika kär igen som i han som stal en lila skrivbok ur lärarförådet åt mig.
Jag visste att förutom han fanns det två andra killar som jag kunde nöja mig med att få gifta mig, varav den ena egentligen bara var en "i värsta fall" kille.
Den som var min tilltänkte man ifall granngrabben och jag inte kunde gifta oss var givetvis Henke Larsson. Jag fantiserade ihop vårt fotbollsbröllop ganska tidigt i mitt liv, men förstod realistiskt att det var lika bra med en reservplan/reservman. Denna utvalda var ingen mindre än Henrik Schyffert.
Än idag är Henke och Henrik två av mina framtida män, men jag har ingen brådska. Nope, har ett par andra jag måste hinna med först.
Det VAR inte det, men nu ÄR det ju givetvis så. Jävla Snygg-Paolo. Det blir väl jag och Sinatra livet ut istället!
Du har säkert bara inte kollat tillräckligt noga. Ring till Henke eller Paolo eller Schyffert. Någon har säkert trånat i tystnad hela livet.
Om du inte gillar varken Sven eller Svante så kanske inte Harrys och Puls är ställena att hänga på? Jag har hört att källarvåningar är stället som svänger, det är det jag kör på i sommar.
Poängen där var väl att det säkert finns någon ashärlig Sven eller Svante, om du bara ger dom en chans. Som jag. Ser bara möjligheter och leende ansikten.
Låter som en utmärkt idé. Inom två år delar du lägenhet med en karl som avgudar dig. Och annars tar jag vid.
