Insikt
Under gårdagens bravader insåg jag något jag förträngt alldeles för länge(ni som känner mig kanske minns mitt nyårslöfte 2010 om att vara snäll i ett år? vad hände!? jag började ju tappa bort mig själv och var alldeles för förlåtande och timid för mitt eget bästa), nämligen att människor i allmänhet är överjävligt störiga. De otroligt påfrestande egenskaperna jag irriterade mig på hos folk igår var(i blandad ordning);
-fylleri som gör att folk gör sig oförstådda men inte förstår att man inte förstår utan fortsätter sluddra oförståndigt.
-igelliknande beteenden, där folk suger sig fast på en och vägrar släppa/sluta prata/lämna en ifred/förstå att jag är totalt ointresserad
-ljud som görs vid mat- och dryckintag.
-andra kroppsliga läten, såsom glada tillrop, sånadär "iiiiih"-ljud som uppkommer när tjejer träffar en kompis ute som de egentligen träffar typ varje dag, felsjungda texter, grabbiga körer som skanderar basgången i Seven Nation Army
-vulgärt språkliga utsvävningar, gärna på platser som har bra akustik.
(Den sistnämnda punkten var min bror, som idag har blivit förlåten, då det ändå är familj vi snackar om. Jag har alltså egentligen inget val.)
Gårkvällens bästa var, förutom min egen musikaliska/musikväljarinsats på Saliga Munken, sista-låten-valet på Trappan/Djungelklubben(trots att denna försenade min hemgång med ca 8 minuter);
