The Master
Vet inte om ni hört talas om när Kajsa "ingen mobil" Danielsson blev tärningsmästare?:
Jag är inte längre den person jag en gång var, jag har nått viss framgång och det kan ha stigit mig åt huvudet, men jag tänker inte be om ursäkt.
Jag har lämnat vardagens grå nejder för att sväva på ett moln av triumf och funderar (inte för första gången) på att börja tala om mig själv i tredje person och inte tillåta att gemene man ser mig i ögonen när jag väl givit dem tillåtelse att tilltala mig.
Vad är det då som har hänt? Jo, jag är stormästare i det ärevördiga spelet YATZY, efter många svettiga bataljer med min syster Lotta "tärningsmästaren" Danielsson, erövrade jag segern med 4578 samlade poäng mot fattiga 4136. Ja, ni kan börja buga och hylla mig nu. Det var hårt, hår har slitits, luften har varit tung av osande svordomar och seriöst menade dödshot har utdelats, men det var det värt, äntligen kan jag rättmätigt bestiga min tron i nördarnas rike.
Idag var det min tur (tur som i turordning, en sådan bragd som här talas om åstadkommer man av ren skicklighet) att träda fram på en liknande tron, ty idag var dagen jag erövrade Minigolfens värld. Jag satte ribban högt för mig själv när jag tidigt i minigolfsspelsplanerandet nämnde att jag var överjävligt grym på just denna sport. Givetvis var detta (fram tills idag) rent hittepå från min sida; jag har aldrig varit bra på några andra sporter än att jobba bakfull och spela fotboll. Men idag bevisade jag mitt icke-genomtänkta skryt som sanning. Jag är överjävligt grym på att blunda, hoppas på det bästa och få i en blå boll i ett hål tillvekat av trä och konstgräsmatta. Najs.
