Cykelhistorien
För er arma satar som missat den klassiska(för att inte säga legendariska) cykelhistorien återger jag nu denna, dock kommer jag givetvis aldrig sluta berätta den ändå. Den är för bra för att missa, för kul för att vifta bort, för fantastisk för att inte spridas vidare(OBS. You heard it hear first).
Det är vår, vi(Jag unt Kajs för att slippa missförstånd) går Stockholms gator runt och flanerar som vanligt. Från ingenstans dyker en cyklare upp. (Mycket viktigt; en cyklare är en person iklädd vanliga kläder cyklandes en cykel, en cyklist är en träningsklädersklädd person vid pedalerna. Skillnaden är alltså kläderna, och alltsomoftast hastigheten.)
Det häpnandsväckande med denna cyklare är att denne upphåller en enormt hög hastighet, men är alltså klädd i vanliga kläder; som en tävlingscyklist mitt i ett race, men iklädd jeans/skjorta-aanifattar.
Det går givetvis inte att undgå det bizzara i situationen och vi stirrar efter den framflygande gaturaceande killen när han försvinner i horisonten. Några minuter senare kommer han cyklandes tillbaka, åt andra hållet. Denna gång cyklar han i normaltakt(för en cyklare dvs) varpå Kajsa glatt/uppmuntrande ropar när han passerar oss för andra gången;
-Vad snabbt du cyklade förut!
Han(med ett nonchalant uttryck);
-Knappast mitt snabbaste!
Needless to say, vi blev ägda.
Från och med denna dag blir alltid vårt svar detsamma när någon uppskattande säger "Vad bra du gjorde det där!"
Knappast mitt bästa
