Pung
Tävlingen är avslutad, finito, utspelad; den feta damen sjöng för en timme sedan och Elvis flydde i ren panik ur byggnaden med nr 16 på.
Jag är besviken på mig själv. Jag trodde mer om min självdisciplin än vad jag borde gjort.
Idag är det tisdag vilket innebär pluggdag för undertecknad. Jag visste att det var farligt att utnämna denna dag som sådan. Pluggdagar är ju dagar man inte alls vill plugga utan vill göra allt annat än att skriva delrapporter om halvträliga ämnen som akademiskt skrivande, research och gestaltande(den tredje delen vetifan om jag ens tänker skriva - jag funderar istället på att göra eftersom sånt primeras på undertecknads välgenomtänkta utbildningsval; kanske fråga min lärare om han återigen vill ställa upp på bild endast iklädd en pizza - med ett välplacerat hål mitt i. True story, dock tog jag inte den förra bilden tackolov.)
Vad är då det första som händer denna tisdag? Jo, jag glömmer min enmannautmaning om att få slippa vara ren i håret och ställer mig i duschen. FANFANFAN
Så här ligger jag nu, fräsch som fan och ogillar mig själv. Jag luktar asagott och mitt hår är vittblont(till skillnad från när det är otvättat och har en slags smutsgul nyans).
Jag stirrar upp i taket, försöker hindra en besvikelsens tår att rinna ner för kinden, och ser tillbaka på veckan som varit. Den var fantastisk och magisk och alldeles alldeles underbar. Nu känner jag mig förvirrad, tom och vet inte vem jag är.
Som tur är står minigolf(om de nu har öppnat) på dagens schema - en av mina favoritsporter. Tänker passa på att gnugga den där minigolfbollen lite i håret innan varje slag(ska säga att det är min tur-ritual).
Fem dagar utan hårtvätt och gammalt smink i fejat. Fina fina tider
