mehvafaan

Det finns(minst) två saker man bör veta om vad gäller undertecknad. Jag har två mycket ovanliga talanger. Talanger tänks kanske vara något man är bra på som man kan briljera med på typ fester eller i tv4, men i detta fall handlar det om oändligt mycket häftigare grejjer än att kunna sjunga(fast man är tjock och ful)/dansa(fast man är 12 år och inte har ben)/buktala(okej kanske i närheten av det då, det är ju fan SJUKT svårt).

Jag kan nämligen genom att enbart finnas till se till att två saker slutar fungera/leva;

1. Växter: Det här är kanske inte enligt gemene man något übersvårt att ta kål på. Bara att inte vattna tänker kanske ni? ICKE! Ett fenomen som började redan när jag var barn var att så fort en blomma/växt/palmliknande träd ställdes in på mitt rum så var den kasserad efter bara några dagar. Det vattnades, pratades med, solades/gömdes från solen etc. Ingenting fungerade.
Jag förstår att det här lämnas plats för någon slags elak kommentar om huruvida min hygien spelat in på växtens dödsorsak, men tro mig - när jag bodde hemma duschade jag faktiskt nästintill varje dag(måhända var det detta som skrämde mig till den grad att jag numera enbart duschar när jag verkligen verkligen måste, typ nån gång i månaden).
Den ovan nämnda palmliknande växten var av typen "det-spelar-ingen-roll-hur-du-gör/vattnar-den-överlever-allt", men hamnade även den i ett ledsamt förfallande. Min omhändertagande mor plockade efter två veckor bort palmen från mitt rum, sågade av stammen, och VIPSTAMEFAAN började det växa - bara sådär! rakt ut genom stamhelvetet!(palmen var då alltså förflyttad låååååångt från mitt rum).
Min första inhandlade växt överlevde ca 9 dagar. Den försökte verkligen. Jag sörjde den ungefär lika länge som jag hade den i omvårdnad. Veckan efter detta fick jag blommor(bukett) av min vän Jossan a.k.a. Schnazi, och jag svär att i samma sekund som denna tulpansamling bytte hand från Schnasse's till min så la sig tulpanerna ner för sin sista vila.



2. Tekniska prylar: Fråga vem som helst av mina medarbetare på Carlings, kassa-apparaten ger upp ca 1 gång/vecka med mig som kapten. Däremot vill den fungera finfint bara jag flyttar på mig för att lämna plats åt den hjälpsamma medarbetaren för dagen.
Mobiltelefoner demonsterar mot mitt användande genom att stänga av sig i tid och otid, vägra fungera vid minusgrader, radera bilder(och nr?) och köra hittepåord/synonymer på t9.
EXEMPEL
jag vill skriva Bakfull - mobil skriver - bakhåll
Förresten -mobil säger nänä utan - rapporten
Samspel - jaha du tänker så säger min mobil - Börsen

Även mina Dvd-spelare har vänt sig emot mig. Den ena efter den andra har behövts bytas ut, ständigt utan synliga skador(jag är rädd för att trycka på knappar/skruva loss muttrar då jag tror att varje apparojt någonstans alltid har en "sprängas-knapp"). Ca 17 olycksaliga Dvd-er har varit i min ägo, och för att inte nu köra även en till i botten har jag varit givmild nog att låta min kombo ta över den senaste.
Och det är ju inte så att det går att göra något åt saken; Man kan inte direkt prata med en teknisk pryl, liksom prata vett med den:
-Du ville ju nyss
-Snälla bara lite till
-Nästa gång får du välja film

Det är för mig helt ofattbart varför Dvd-spelare vill ta självmord i mitt fantastiska hem. Det finns EN ENDA SAK en Dvd-spelare vill; spela Dvd-er. Hur har jag lyckats deprimera mina Dvd-er till den grad att de inte orkar med sin enda livsuppgift?