mehvafaan

Föreförsta har jag precis blivit scoutad till att prata i radio, vilket är ett sånt skräppåhitt av SR egentligen. Jag och mina åsikter bör snarast låsas in(jag blir ju så lätt uppspelt), inte sändas ut till en allmänhet som kanske inte förstår(det gör de ju så sällan).
Klockan ett ska jag iallafall möta upp radioproducenten för inspelning, och känner mig föga förberedd och insiktsfull vad gäller att diskutera könskvotering i ett av mina yrken.
Frågan är bara vadihelafriden jag kommer behöva svara på? Ifall männen är överrepresenterade i min branch? Ifall det är svårt att ta sig in/hålla sig kvar/nätverka som kvinna i en mansdominerad(?) branch? Ifall det är synd om kvinnorna?

Ska jag vara ärlig har jag aldrig behövt fundera över det. Det klart att det är någorlunda uppenbart att jag som tjej blir mer uppmärksammad som Dj, tyvärr inte alltid för att jag gör något bra, utan för att jag antingen är ball eller kass. Jag blir antingen uppskattad - eller inte. Och i fallen av uppskattning hoppas jag att det beror på min förmåga, och inte för att det är ballt att en tjej tar för sig av en plats eller arena hon egentligen "inte hör hemma på". Det är väl min förbannade rätt att claima platsen bakom ett mixerbord, lika mycket som någon annan?
Det gör mig ju ingenting om någon inte gillar det jag gör. Man behöver inte gilla alla, jag gör det definitivt inte, men jag baserar inte mitt beslut beroende på en människas kön. Det enda man kan ha att gå efter är ju individuell smak och kompetens, och den tror inte jag har ett skit med någons könsorgan att göra. Isåfall hade jag blivit riktigt stolt över vad min supermurra kan åstadkomma.
Jag är ju ensåndär som tror att våra biologiska kön inte har ett jota att göra med vilka egenskaper vi besitter, vilket gör att min direkta åsikt är att man inte bör begränsas eller befrias av sitt kön. Man gör väl förihelvete vad man vill, för att man vill?

Jag tror inte heller på att sätta sig i en offerposition, det om något förminskar väl kvinnan och hennes förmågor. Att följa genuskontraktet genom att "fråga om lov" för att få vara och verka är ingenting annat än en omyndighetsförklaring, inte minst från den som känner att de behöver ställa frågan.
Man behöver inte ställa frågan, ingen ska behöva ställa en sådan fråga om vad man får tillåtelse att arbeta med, om hur man får se ut, hur man får vara eller hur mycket plats man får ta.