Alla andra
Har fina bloggar. Jag har en ful. Det är ett mycket mycket aktivt val. Jag känner att en ful blogg tjänar sitt syfte mer än en fin. Om jag hade jobbat på någon slags design hade det ju varit uppenbart att jag inte haft något liv. Nu är det bara subtilt antytt och dolt mellan raderna med väldigt ogenomtänkta ord.
Mitt liv är dock just nu mycket begränsat av en fruktansvärt speciell man. En människa som från dagen vi sågs har gjort mig till en tvivlare. Han påstår sig vilja göra det som är bra för mig, bra för mitt liv - bra för min framtid.
Han ljuger, det gör de ju så ofta, men han är nog en av de värsta lögnarna någonsin. Han har låtsas vara förstående, har invigt mig i falsk trygghet, för att sedan totalt slå ner mig och kapa mina fotknölar med att svika mig.
Jag talar givetvis om min handledare.
I flera veckor har jag nu haft en lugn känsla i kroppen av att ha klarat vårterminen 2011, kanske inte galant - kanske snarare med nöd och näppe - men ändå godkänts av ledarskapet.
Igår föll domen.
Jag har enjävlamassaskit kvar att göra. Detta tycker handledare Jonsson att jag bör undsätta min sommar till. Jag tycker att han kan ta sin ljudredigerare och stoppa upp den i sin beniga röv.
Detta har jag givetvis inte förmedlat till honom, utan som den fromma och väluppfostrade dam mina föräldrar lärt mig att vara svarade jag hövligt men bestämt att jag inte fann någon nytta i det som han påstår att jag har kvar att göra.
Jag tror jag ligger väldigt väldigt pyrt till och ber nu någon snäll själ att klä ut sig till min dubbelgångare, möta honom på skolan nästa vecka, lösa mina uppgifter (tillexempel lyssna på tre timmar "radioteatern ger" och klippaochklistra ett - av honom, mannen med Sveriges mest monotona röst - hemmagjort radioprogram), och producera fram ett sablarns Godkänt i mitt betyg.
I prispotten ligger ett rosa nagellack som efter en dag ger ett chict avskavt intryck, fyra skruvar som tillhör någon slags Ikea-möbel och sju ballonger som håller en evighet(finns kvar sedan mitt födelsedagskalas). Tack
