Sjs

kära Sveriges JärnSpikar
Tack saniha för månadens upplevelse
Äntligen. Dagen var kommen för den efterlängtade resan till mitt hjärtas ljus och lycka Kajsa a.k.a daisy duck a.k.a miss moneypenny a.k.a miss acidfart(i relationen av denna användning är jag sir fart-a-lot).
Inför stundande avresa går allting oväntat(oroväckande) smidigt. Ingenting är glömt, kaffeinköp och biljettuthämtning hinns med. Sjuktligt bra då jag oftast packar i panik en halvtimme innan resa och är ute i sista sekund av ren princip(kör på den gamla devisen; jag går hemifrån prick - går bakåt i tiden och kommer dit fem i).

     Första(ja, det ska tillkomma fler) bussresan mot Katrineholm där anslutande tåg väntar är behaglig och jag anländer med tillräckligt lite marginal för att inte dras in i stadens depressiva tillstånd av menlöshet.
Tåget rullar in och mycket nöjd upptäcker jag att jag placerats vid en herre som inte alls luktar illa(alltid en risk man tar genom att åka kollektivt). Score! Här borde jag börja ana oråd. Det är för bra för att vara sant; och ja i situationer som är sådana blir resultatet oftast besvikelse(OBS. Spoiler).
Efter ca 15 minuter(lita dock inte på min tidsuppfattning) stannar tåget i vad jag förstår ska vara Vingåker - och i mitt framtida liv kommer jag alltid se tillbaka på denna by/stad/håla som stal två timmar av mitt liv(kan jag tillochmed säga att jag nästan bott där?).
Dock befinner jag mig utan oro. Jag har musik, jag har Facebook, jag sitter fortfarande bredvid stabil och icke-odörsspridande man. Vi får veta att en ledning har rivits ner i Hallsberg(detta säger mig naturligtvis ingenting då jag inte vet var Hallsberg ligger) och att vi inte får ström till tåget. Ändå lyser lamporna i tåget till min förvåning, har vi ingen ström borde ljuset vara släckt enligt min väldigt bra slutsatsdragningsförmåga?
Nu får vi veta att vi ska få åka buss till en stad på G(minns inte/lyssnar inte) där vi ska få ta tåget till vår slutdestination. Jag håller mig till min kära mansvän som inte luktar prutt och härefter följer en bussresa på ca två timmar där jag får veta hela hans livshistoria(jag minns dock bara att han utvecklar miljövänliga gatulampor, och efter denna upptäckt känner jag mig tvingad att ljuga om min egen förträfflighet i rädda-världen-bidrag).
När vi sedan anländer i Skara(som jag senare får veta är Skövde) är min mobil kaputt på batteri och jag förstår att jag kommer ha svårt att hålla Kajsa uppdaterad om min nuvarande situation, hon kommer även inte veta när jag står fluktande utanför hennes port.
Dock störs dessa farhågor tacksamt av att det sitter en åksjuk/jävligt full brud på bussen som spyr i trappan. Vissa har det bra.


     I Skara/Skövde får vi återigen meddelande om att byta buss(vad hände med staden G?), men jag missar givetvis de två redan framställda bussarna och får vänta ca 27 minuter på extrabussen. På denna nya buss ser jag att klockan är 01.48 och jag funderar på hurifan vi lyckas vara redan 3 ½ h försenade.
Jag skaffar en ny medresenär - inget ont om den väldoftande herren, han har helt enkelt tappats bort i tumultet(försvunnit spårlöst=luktar jag så illa??). Jag får låna min nya väns(bff) dator för att ladda min mobil och känner mig back on track.
Vi bjuds på mackor(tar dock slut vid mig och de åtta passagerarna bakom blir utan, men jag tänkte lite såhär "endast de starkaste överlever") och loka(tar slut ungefär mitt på bussen och jag blir således utan).
Två timmar senare anländer äntligen vår buss på Göteborgs centralstation och jag och Jessica(bff) kastar oss in i en taxi som Sj bjuckar på och hetsar vår chaufför att sätta gasen i botten. Fem minuter senare står jag utanför min älskade väns port; hon iklädd mysbrallor och päls, jag iklädd fem-ånhalv-timmars-försenad-resa-shwett).
Jag somnar i soffan. Vaknar i soffan. Ser på min vän och tänker: "Ja, hon är värd det".

ähvafan

Har stulit detta av min vän(?) Mattias och hans vänner. Nope, han vet inte om det. Än
OBS. Detta är kanske upphovsvadetnuheter av wannabe-tutt-experterna i www.rallymusen.blogg.se

För östgötar som måhända ser detta(när jag nu får för mig att gå ut med det faktum att jag har en blogg) kommer ni förmodligen och förhoppningsvis att känna er mycket väl till mods och hemmastadda när huvudrollsinnehavaren börjar tala. M(attias) som i Mysigt



statusuppdatering

Tack www.rallymusen.blogg.se för ursprungsidén. jag tänkte göra detta bättre än erat bidrag

ja jo en annan är väl inte heller såjävla duktig på att få fram vettiga uppdateringar på det dagliga missbruksinstrumentet facebook. men ibland undrar man över hur kryptisk man får vara. eller är det inte alls frågan om kryptik utan bara ren mental och intellektuell slöhet? (enl. ordbok typ; intellektuell kallas en person som i sin [yrkes]verksamhet ägnar sig åt tänkande och analys av olika ting.)


Ett urval av senast lästa statusar;

måndag... skrivet på en måndag. vilka vet då inte att det är måndag? okej, vet man inte det så kan ju givetvis denna information vara nyttig och viktig. Jaha! Måndag säger du? Då skulle ju jag gått upp och jobbat/tvättat/tagit livet av mig. Tur att du påminde mig. Alltså = inte värd likeande

Ända gången man verkligen inser hur liten man är, är under en stjärnklar himmel. The truth is out there.. Är jag den enda som kan stava till enda? Detta stavfel borde kommenteras och därmed understryka det pinsamma i att vid 25-års ålder(ingen nämnd ingen glömd) fortfarande inte kunna stava. Vidare känner jag att det här med att vara poetisk inte hör hemma på statusar, sluta hänga ut er själva, de där femhundra facebook-vännerna är omöjligt dina närmaste och behöver veta din sinnesstämning. Regeln om att inte heller få statusuppdatera på engelska(detta händer även dock alldeles för ofta i fall där människor flyttar utomlands och alltså blir internationella i ett enda trollslag) om det inte rör sig om modersmålsbrukande gör sig även gällande. Och sanningen som alltså finns därute =inte likead

Det finns alltid två sidor på saker o ting. Vänta nu, stämmer detta egentligen? Man skulle absolut kunna tro det, vilket betyder att - ja precis - så är det ju faktiskt och det visste jag inte vilket leder till likening. FEL! Det finns fyra sidor på en kvadrat tillexempel, tre sidor på en triangel, alltså bevisligen är detta inte helt rätt underrättat av statusuppdateraren (som förmodligen anser sig vis och vill delge detta faktum till sina facebook-vänner). Jag är ledsen men felaktiga, onödiga och kryptiska statusar resulterar i = nix/nej/blä/tji-like 


Mår förbannat bra!!! Fullt medveten om att detta egentligen inte kan hamna under rubrik "hurfantänkerdunu" men detta provocerar mig något sjukligt. NÄ det är inte kul när det går bra för andra. resultat av likening= inte det minsta

Herregud! Då detta icke är ett tillbud av en kristen facebookare funderar jag på vadan denna användning? Är detta ett positivt eller negativt utbrott av känslor? Likear man en sådan statusuppdatering? Förstår man den först och likear sen? Eller likear man för att man tolkar den på sitt eget sätt ("Ja herregud! Jag tycker också så!")? Val av undertecknad = Inte likead

Kill me now please ..............!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jarå, det löser vi. Like på det!


ibland

känner jag bara för att få göra såhär


Örebru

Undertecknad var alltså den som höll igång ett dansgolv på Mollys bar(dock förstod inte Örebroarna min efterfrågan på någon som hette Molly och frågan gäckar fortfarande; vem och var är hon?) efter Håkan Hellströms magiska spelning.
Som co-Dj's fanns underbara Magnus Carlsson och min framtida make Jocke Åhlund från Teddybears (NEJ denna vetskap har Joakim givetvis inte blivit helt informerad om än, men mitt planerade frieri kommer vara av sådan kaliber att ett "Nä tack ditt psykfall" är omöjligt).

Jag gjorde en halvsnabb högersväng på ca 180* efter att den första speltimmen var slagen - efter att ha värmt upp de snurrande och hoppande bohemerna med fet soulmusik fick jag nåt slags Rebecca & Fiona-komplex och sagt och gjort manade min mentala röst mig att köra ett house-set utan dess like. Jag arm-vevade, jag hoppade, jag pekade, jag huvudslängde så håret flög. Jag basade även på så högt att de ölflaskor som var placerade till min ära och törst ramlade ner och blötte ner min älskade skinnjacka som numera är en öljacka.


vadfantänktejag  och varför ville inte min mobil samarbeta?




 


idag lyssnar vi på




Föresten(förresten stavas det verkligen så? för/resten?)
En man stod och kastade sin kepalosh mot en typ gatupåle och försökte få den att fastna
först tänker man ju att han är lite psyk
men efter ett tag började man heja på honom(inte högt, mentalt heja givetvis)
Han stod där jättelänge och försökte
när åskådaren senare kom tillbaka var han borta
och kepsen också
jag ville verkligen veta vad som skulle hända om han lyckades



kramp

jag undrar hur länge man skulle orka blogga egentligen.

det jag är såjävla bra på är ändå musik(smak)

grattis mig liksom







jag har hört att ordet ball är inne igen. jag tycker att det var mitt men lär kanske inte skryta om det längre
jag ska sprida att det är ute



RSS 2.0