mehvafaan

Sen jag träffade Bältros har det där med duschning blivit något av en (o)vana. Jag duschar jämt känns det som. Jag påstår inte att jag gillar det, jag konstaterar bara fakta.

Idag(lördag) var det återigen dags(duschade senast igår fredag) för den numera dagliga duschen. Men inte nog med detta så var det även hårtvättningsdags(tvätta håret varje dag gör jag inte ens för Bältis skull, nån måtta får det vara). Dock kände min duschstråle mitt i mitt balsamerande helt plötsligt inte fört längre. Vattentrycket i duschen var så lågt att det kändes som att få en golden shower av en äldre herre med förstorad prostata(eller vafaan vet jag). Efter att mitt tålamod trytit klart tog jag mig ut till väntande handduk, enbart för att inse att det numera kastrerade vattenflödet inte gjort sitt jobb, trots tio minuters extra ursköljningsprocess.

Resultat: En handduk hal av balsam och ett hår som ser flötigare ut än en kebaberiadrivares.

Tjipp.

Såhär härligt var mitt hår förr i tiden. Åtta dagars otvättat och alldeles alldeles underbart