mehvafaan

Insåg för ett par timmar sedan vad mitt kall i livet är; att filma hittepåmusikvideor. Varenda en av de medverkande imponerade storslaget med sina inlevelsefulla insatser, och själv la jag min själ i förevigandet av desamma.
Tyvärr kan jag inte visa upp mästerverket förrän efter onsdag kl 19.30 då releasefesten äger rum, dock finns säkert någon slags förhandsvisningstillställning hos antingen Fille "fastfinger" Kjellander eller Simpa "jag är den snygga tjejen till höger" Tolveth.


Det här går jag och lägger mig med inatt. Inte i sängen alltså, utan i öronen.

Den här dagen, precis just nu, skulle jag kunna ha all rätt i världen att ha ångestfyfanvillintevillinte.
Men någonting gör att känslan är helt tvärtom(okej jag kanske tar i, men jag vill påstå att ångestkänslan iallafall är dämpad om inte försvunnen). Kanske är det min vaxduksskjorta som jag iklätt mig min första jobbdag till ära. Eller så är det jag själv. Eller någon annan. Eller att jag ska få snickra på jobbet. Eller så är det bara gaser.


Morgonens vaknasång(tyckte det lät som ett isländskt ord)

Man har liksom inte lika roligt om man bara sitter still. Jag menar inte att man ska vara hurtig - är ju inte känd för att vara förespråkare för motion och dyl. Jag menar bara att man ska vara lite skojigare, ha lite roligare, vara lite studsigare än vad många är.
Det är bland det bästa som finns att vara sådär lite klämkäck, även om det bara är på skämt, för man blir ju lite nöjd och glad i kroppen ändå.

Nu kommer jag förresten göra något som man egentligen inte får, men vem ska hindra mig?
Jag ska sno en låt. Den är egentligen hemmahörande i Vingåker, men där lever den så skyddat och får aldrig komma ut och leka bland andra låtar. Den måste få komma fram till den större(större än Vingåker iallafall) allmänheten, för det förtjänar den.

Lägg märke till hur glada och nöjda de som dansar är, även om det kanske inte är på rikt(igt). Särskilt han i vita shorts bakom sångaren. OBS. Upptäckte man i blå discodress. Han kanske är min favo.

Om jag inte vore lycklig nog när jag vaknade, så blev jag det definitivt och klart nu:

Jag drömde att någon annan sprang omkring(okej inte sprang, men alltså, vandrade omkring på jordens yta liksom) med mitt barn i magen. Problemet var bara att jag inte visste vem.
När jag vaknade hade jag lite dåligt samvete för att jag inte letat tillräckligt, men när jag somnat om drömde jag istället om att jag åt gröna marmeladkulor(som jag i verkligheten kan tänka mig är svinäckliga, men som i drömmen var mitt bästa) så mitt undermedvetna mådde nog inte så dåligt ändå.

Fick redan vid dagens uppvaknande en sån oerhörd saknad efter något onämnbart. Framförallt såhär års.
Ja, jag började stormlängta efter jul.
Det är himla fint med sommar, missförstå mig inte, jag har ju ingen brådska till julen - men jag vill att den ska komma nu. Det är inte alls paketen jag vill åt, jag klarar mig tillochmed utan(tüp), jag vill åt känslan och lukten. Den luktar verkligen något alldeles speciellt den där julen.

För er som minsann inte alls tänker som jag(ni är ju ett par stycken), behövs inget klickande på Youtube-klippen nedan. För de få utvalda med samma sinne - det här är mina två absoluta favoriter.

Aldrig har jag sett Roddan så snygg som ovan. Gör det därför till dagens mål att efterlikna honom efter bästa förmåga - både vad gäller kläder och dans.

För det första tror jag att jag måste acceptera att denna någon som ville ha mig förut och fortfarande vill det kommer att vägra ge sig till känna. Vilket leder mig till ett par möjliga slutsatser. Antingen är det en såndär som random kastar "vill ha dig" kommentarer runt sig som vore det fågelfrön, eller så är det en av dessa sju möjliga som har skrivit det(som av förklarliga skäl inte kan outa sin identitet):
Johnny Depp, Emile Hirsch, Ryan Gosling, Paolo Nutini, Thierry Henry, Justin Theroux eller Olof Mellberg.



Idag har jag tillsammans med mina två järndamer bland annat lagad en punkad cykel. Det krävs således tre stycken att göra detta. Någon som håller i två skedar/skedar ner däcket i sin hälla, någon som pumpar luft och någon som håller ett yttepyttelitet cykelpunkaset från Classe O.





Cykelpunkaren



Vi träffades inte enkom för detta ärende, utan även för att kalasa för Fd. Preggo-Elin(numera snygg-Elin, precis som innan hon blev Preggo) och hennes hittillsliga levda år. I present fick hon en slampig och helst för liten klänning, två par mycket fancy trosor, ett vampyrläppstift och Prego-vin vs. C'est la vie-vin.

Ska nog åka till outforskade städer i helgen. Har inte helt bestämt vilka. Kanske får jag leta rätt på såna som ännu inte blivit upptäckta. Har alltid känt på mig att jag borde blivit upptäcktsresande. När jag var liten ville jag ju bli sjorövare(Emma med kniven) och hade det inte varit för att jag i såfall tvingats åka båt hade jag lätt blitt det.

Mitt godisförbud börjar inte gälla förrän imorgon. Det är ju fan att varje gång jag säger till mig att jag ska sluta är det det enda jag kan tänka på. Funderar på att hålla ett inte-plugga-löfte också så att den där projektansökan kan bli skriven.
Har jag nämnt att jag är ledig? Och fruktansvärt sysslolös och uttråkad.

Har bestämt haft en riktigt asaskön dag. Bra start på min semester innebar;

-Umgänge med två av mina favorit-ickeflickor Fd.Preggo-Elin och Lollo Troublemaker.
-Penisdiskussioner. Världsliga och ovettiga på samma gång.

-Fyra timmars fikande vilket lett mig till att ingå ett godis/kakförbud med mig själv då jag insett att jag äter sådant ungefär en gång om dagen och min mor har kastat förbannelsen "Det kommer straffa sig när du blir trettio" på mig. Jag är inte i närheten av trettio som vi alla redan vet(är ju bara ca 20) men det känns som ett bra projekt att ha på semestern istället för motion och annat fjant.

-Fått goda nyheter från oväntade håll. Dock framtvingade från undertecknad men det oväntade resultatet från ett klart oväntat och snarast kompromisslöst ställe gjorde min framtid inom arbetslivet helt klart ljusare.

-En tjuvlyssning från rastfikande skötare på ett "riktigt dårhus"(OBS. citat från sköterska 1) innehållande "riktigt hopplösa psykfall"(citat från sköterska 2) som gjorde att jag insåg att mina föräldrar aldrig kommer sättas på hem(dock kommer jag givetvis inte ta hand om dom, det gör jag tillräckligt just nu, det får bli min brors jobb, jag ska bara göra roliga utflykter och vara det roliga barnet och alltså helt ta hem vinsten som "mest omtyckta barn").

-Ensamtid i min soffa - vilket även denna fortsatta kväll kommer bjucka på.


Imorgon ska jag på utflykt med Buffy till hemliga orter. Inte hemliga för oss alltså, men för er.

Här är jag på en av mina tidigare semesterresor i år. Ska tillbaka dit nästa vecka och det tycker jag ska bli lite fantastiskt. Jag tror jag strax efter denna bild togs blev antastad av en full man som pratade om stadens fotbollslag. Kanske berodde det på mina fotbollsben(muskulösa som fän och fulla av strids-ärr)

såhär kände/känner jag idag efter kl 16.12(semestertid):

Ibland när jag funderar kan jag göra det i flera dagar. Ibland tar jag beslut på ca tre sekunder. Just nu är jag i mellanläget. Jag har vetat om att jag behövt ta ett beslut men skjutit lite på funderingen. Dock kom svaret till mig väldigt tydligt idag. Detta berör antingen bara mig, eller mellan 25-1100 personer.

Och om ca 44 timmar går jag på semester.

Väntar tydligen inte länge.
Passet är klart och jag drar mig för att hämta det. Dock vet jag att det är ett måste eftersom jag ännu inte är världsdiktator som blir igenomsläppt genom landsgränser bara på igenkänning(och befallning).

Sebastian Wijk var fin och bra igår, men den stora överraskningen för mig var Kleerup och Me and My Army som var dyngabra. Att Kleerup avslutade med What a Wonderful World gjorde inte saken sämre.
Efter konserten kom elcellisten från bandet fram till mig och sa att hon tyckte jag var ball(okej hon sa häftig) och jag kände mig som en nörd; Hon var asball. Hon sa att hon trodde att jag skulle gilla bandet nedan. Och vetni? Hon hade rätt. Är jag så uppenbar?

Vet inte varför riktigt men jag tycker det är hett med killar på kryckor. Eller killar med gipsad arm typ. Det är något slags bevis på att dom hittat på något farligt. Om dom inte har det får dom helst ljuga.

Jag förstår inte varför de inte flyttar från Salem? Det är ju bara massa skumt och löst folk, Stefano(eller hans ande) gäckar ständigt, det är alltid någon som är borta(kanske död, men det brukar vara lugnt för de återuppstår oftast), Marlena dödade massa folk men dom hamnade egentligen på en ö och fick komma tillbaka iochförsig - men tyder inte det på att de har en ganska labil/lättpåverkad(eftersom hon blir hypnotiserad emellanåt) quinna i staden och alltså borde låsa in henne/kasta ut henne från staden?

Åh, men vem lyssnar egentligen på mig? INGEN. Jaja, skyll er själva då. Dumma amerikaner.

Inför kvällens batalj (läs; musikquiz på Hugo)kände iallafall en av de fyra medlemmarna(läs; jag) att vi inte skulle vara helt hundra. Man kan inte vara på topp jämt, dock känns det ju riktigt överjävligt för tillfället att inte vara det. Att hamna bland topp fem får väl iochförsig räknas som typ bra.
Jag får väl vara nöjd med annat istället. Tillexempel: min stundande semester, att jag har världens skojigaste vänner, att jag hittills sluppit bananflugor, att jag fortfarande är obesegrad i kortspelet "Casino", att jag inte har fotsvamp(har hört att det händer många) och att jag har sovmorgon imorgon.

Den där Henrik Baryard är såhimla härlig.

Förresten var det fint av triss-skraparen att säga att han hade sorg i hjärtat av händelserna i Norge, men fortfarande tyckte det skulle bli kul att skrapa triss-lott (bara det att lägga triss-skrapet mitt i Norgediskussion är himla taktfullt).

Godmorgon.