mehvafaan

Jag delar just nu min tid på fem ställen, varav två kan räknas som favoriter.
För hundra år sedan satt jag fast med ett tåg i något jag förkastade som byhåla, en stad(?) som jag skrev att jag för alltid skulle minnas som något som stal två timmar av mitt liv. Just nu ger jag den hålan ungefär en tredjedel av min tid, utan att något brott begås. Kanske var tågförseningen i april ett tecken på att jag borde stannat till där, något som alltså tagit mig fyra månader att inse.

I övrigt har jag spelat mest gammal musik hela helgen, fördelat mellan de två storstäderna i länet. I fredags dansades det till dängor på Hugo, bäst i test var Fridsén-Crewet som sjöng med i nästan varenda låt från kl 00.20 och framåt. I lördags intog jag Konsert och Kongress i Linköping och blev förärad ett rosa Dj-bås och en publik på ca 900 personer(som jag iochförsig inte såg då jag bländades av färgglada lampor som gjorde mig avatar-blå) inför Veronica Maggios hundrade konsert i år.

Jag har okynnesgjort saker hela dagen.
Okynnes-varit-trevlig-mot-kunder på jobbet. Det var inte med flit. Jag kände bara att jag hade ett val och tänkte för en gångs skull att "varför inte?".
Okynneszappat mellan tv-kanalerna, vilket bara ledde till misär och bitska och nedlåtande tankar kring svensk talang och ungdom.
Okynnesraderat vänner från facebook. Mest för att jag kan. Sätter ett mål på att ha ca 300 väns på facebook innan nyår. Att det även kan leda till att de okynnesraderade vill avsluta vänskapen IRL må vara hänt. Folk är så känsliga och ska ta allt såjävla personligt hela tiden. Vissa raderades mest bara på grund av absolut ingenting. Jag känner mig såhimla lättad efteråt bara.
Okynnesslängt-ur-mig alldeles för hårda ord kring människor på stan, i reklamfilmer, i allmänhet. Jag fick dåligt samvete en gång. Jennifer Lopez har ju aldrig gjort mig nåt ont. Men hon är förbannat störig.

Ähä. Ibland lär man sig av att se Idol. Det är något alldeles speciellt och underhållande med att se människor bli fly förbannade. Själv har jag under min dag haft flertal tillfällen och möten med irritationsmoment. Träligt för gemene man är ju att jag är en sån timid quinna och därför nästintill aldrig blir arg(blanda alltså inte ihop min otrevlighet med ilska), och påverkas därmed ytterst lite av petitesser som tjat, idioti och vulgärt språkliga påhopp(Simpa.T kallade mig för manshomosexuell-barnaföderska. Med fulare ord).

Det gör mig ingenting att det regnar, sålänge som jag har ett paraflax i närheten eller helst är inomhus. Dock är jag sjukt glad eftersom regn = gummistövlaranvändningstillstånd.
Balle, kollade precis väderutsikterna för imorgon och det ser ut att bli sol. Jag känner lite såhär att ska det vara småkallt och höstblås kan det lika gärna regna.
Nähäpp, nu ska jag sätta på mig mina hemmastickade raggsockar(tack mamma) och längta fram hösten.


För övrigt tvättade jag håret idag efter att ha haft det skitigt i 8 dagar och använde ett nytt balsam som luktade ganska så skitäckligt. Ännu ett tecken på att jag inte bör rena mitt hår. Iallafall inte oftare än typ varannan vecka.


 

Sporadiska uppdateringar är en av mina starka sidor. Att ständigt meddela vad som händer känns ju uråldrigt tråkigt, och visar bara på brist av annat att göra.

I helgen har jag:

Kräkits tack vare en gädda

Fiskat(se ovan)

Örebroat

Second Handat

Outat mig själv på Facebook

Inte tvättat håret

Idag har jag två uppgifter, varav den ena redan är avklarad:
Dyka upp på skolupprop.
Jag höll mig städad, lite i bakgrunden, tuggade inte tuggummi med öppen mun och vickade inte på stolen. Jag svarade tydligt "jag är här" när mitt namn ropades upp, och gick hem direkt på första rasten.
Uppgift nummer två är att hinna med ett tåg som ska ta mig mot skogsäventyr(därmed inte sagt att jag ska ut i själva skogen och vandra, men skogen är ju överrepresenterad vid min slutdestination) och magpirr(kanske gaser, det är iallafall något på gång i trakterna).


Det var nog allt.

Tjipps

Det spelar egentligen ingen roll hur Danny(a.k.a. en av mina framtida män) sjunger(det låter lite halvkasst från Rockbjörnens scen), han är fager som hundra sommardagar i sträck(med spring i vattenspridare, jordgubbsplock och secondhandrundor) och behåller platsen som topp ett(som delas med ca fyra andra).

Övriga tankar är;
Vemihelvete är Ulrik Munther?
Hur lyckas Buffy fixa översvämning i badrummet två(eller är det tre?) gånger på tre månader?
Såg precis hur mycket Danny svettades. Ja tack. Det får han göra på mig alla dagar i veckan.
Min mamma är fin.
Raggmunk är asagott.
Hur ska jag hinna skriva ett uppsatsunderlag på 15 timmar(varav ca 7 bör vara sömn)?
Har man ett sjätte sinne? Jag tror isåfall att jag besitter det, men hoppas på ett sätt att jag inte gör det.

Jag gillar ju sånt här.

Har skrivit ca en halv sida(för hand, d.v.s. typ sju rader på dator) på min fortfarande-ogjorda-projektansökan. Det känns mycket stabilt. Jag planerar att skriva resten(ungefär åtta sidor) imorgon och på torsdag innan skolstarten kl 13(.15, mycket viktigt med akademisk kvart, utan den skulle jag ha kvarsittning varje vecka).
Det ser ut ungefär såhär;
Sociala medier
Hur används det öppna fönstret? Hur förvaltar vi/skapar nya möjligheter/entreprenörar vi dessa?
Bloggande som yrke? (Hurihelvete kan man ta någon som tar bilder på nyinköpta kläder och skriver saker som "jag och min baby ska äta ute ikväll... Myyyys" på allvar?) Går den som syns före i kön - exempel utbildning vs. bloggande.
Hur fan navigerar/sållar vi i en skenande värld?
Hur förklarar Youtube-klipps-uppläggarna själva att deras klipp blir stora(Charlie bit my finger), och vad gör de med uppmärksamheten? Förstår de ens själva varför de uppmärksammats? Och vad gör de av uppmärksamheten? Kommer de kunna göra det igen, eller är det One-hit-wonders?

Jajemensan. Som jag ser det är detta en vinnande uppsats i sitt första skede. Det kan bara bli bättre härifrån.


Apråpå bättre.
Har jag nämnt att jag är lycklig?

Tjipp

Med hosta och feber firas denna tisdag högtidligt. Utslagen ligger yours truly i soffan framför tv'n i hopp om att båda dessa fysiska handikapp ska försvinna ur systemet. Troligast är inte.
Jag är en såndär som extremt sällan blir sjuk - eller så är jag iallafall en sån som sällan märker det. Sjukdomens medförande svagheter har varit något som jag länge uppskattat mig som befriad från. Ja, en övermänniska om man så vill. Men nu kommer alltså helt plötsligt en armé av elaka influensabakterier(det bör nämligen krävas just en armé, ingen ensam liten bacill skulle kunna ställa till det såhär för en superquinna) och bråkar.
Kanske är det att jag vanligtvis går på helspänn med en medvetenhet om att "jag har inte tid att bli sjuk", och att jag helt plötsligt släppt garden, som gör att baseluskerna helt plötsligt ser sin chans.
Vilket fall är det väldigt svinigt av dom. Särskilt eftersom jag vet att jag imorgon förväntas stå ensam en hel dag på jobbet, p.g.a. personalbrist och allmän lathet.

Vilket fall tänker jag kicka dessa friskförstörares ass-es lagom till helgen, för när det gäller lediga helger kan ingenting stoppa mig(förutom kanske polisen, ett närliggande träd, tacklande hockeyspelare eller Ensam mamma söker).

Buffy värmde precis blåbärssoppa till undertecknad, som ligger nerbäddad i soffan med blandad sjukdom. Varm blåbärssoppa dricks vanligtvis i lumpen, men passar lika bra för en magsjuk med skogsvana - JA, jag har faktiskt skogsvandrat flera gånger den senaste månaden.
Jag funderade länge på att göra lumpen, men insåg att min ovilja att motionera kanske skulle tyckas som ett problem för framtida befäl. Jag hade en tanke om att jag skulle charma någon fancy soldat som kunde bära mig, men då hade det ju knappast räknats som att jag gjort min plikt, om man nu ska vara så petnoga.



Funderar för övrigt på att börja jobba i soppkök.

Här på bråkmakargatan firas den nya veckan in med flatskjorta och rethosta. Självklart är endast den ena av dessa två ett eget val.
Jag har ingen annan att skylla än mig själv antar jag. Jag borde kanske vila rösten(/veta när man ska hålla käften) oftare. Eller, nä, när jag tänker efter kan det vara så att jag förra veckan fått spela skivor utomhus två gånger, och givetvis därigenom hamnat i detta tillstånd av svinsjuk. (Vilken tur, jag är inte en sån som frivilligt är tyst).
Det är dagar som den här jag önskar mig tillbaka till när man var liten och folk pysslade om en. Istället är jag (tüp) vuxen och har ett jobb att sköta. Oj, vad det ska bli kul.

Ibland är man inte snyggare än man gör sig.
Idag har jag varit en kalaspingla a la vinterfest i alperna ca 1979(kanske nyårsfest, där man inte håller så hårt på dresscoden).

Man måste ha saker att se fram emot. Inte för att livet i allmänhet är kasst(eller det kan det ju vara för vissa, och även för dessa gäller ju detta - eller kanske i synnerhet för dessa), utan bara för att långa dagar ska stås ut med.
Just nu har jag en himla massa nedräkningar för fina framtida saker.
Om ca 23 timmar ska jag äta tacos med Buffy
Om ca 45 timmar får jag besök av en av de bästa jag vet
Om ca 72 timmar kommer älskade bror hem
Om ungefär 7 dagar börjar skolan och jag får studera samhällsfenomen igen(som den nörd jag är så gillar jag det)
Om ungefär 8 dagar har jag en fyra-dagars-semester innehållande äventyr och utflykter
Om 123 dagar är det julafton
Om 291 dagar är jag klar med min utbildning(ojojoj vad 5 ½ år har gått fort. Tüp)

Andra småsaker som gjort mig glad senaste dagarna är:
Linus "artisten" Eriksson
En storstädning av lägenhet - Tack Buffy
En kladdkaka(dagens frukost)
En present från Jonnie a.k.a Jennie
Att jag har fått Bältros

Förr i tiden(dvs fram tills ungefär för två månader sen) var jag en såndär som jobbade rätt mycket(really?), spelade ganska mycket och umgicks extremt lite. Jag tror det är dags för ett byte av prioritering. Ibland behöver man liksom bara få ha lite mer av ett liv.
Nu ljuger jag givetvis lite, eftersom jag är en såndär måstejobbaannarsblirjagstressad-person, men jag tänkte bli mig en annan typ av person-att-vara. Den där personen jag varit senaste veckorna har blivit lite av en favorit. Kanske mitt bästa hittills.


För övrigt har jag idag packat upp vinterjackor. En normal människa kanske skulle känt sig deprimerad av denna sysselsättning, men icke denna donna. Jag stod i en provhytt efter ca 1 minut iklädd en blå svinvarm jacka och längtade snö. En liten återkoppling till ett av mina tidigare inlägg denna månad, då jag argumenterade för hur julens ankomst sågs fram emot. Även ett gammalt hederligt snöbollskrig svischade dagdrömskt förbi inne i nämnda provhytt. Åh barnasinne, du gör mig aldrig besviken.


Andra nyheter är mycket viktiga och fantastiska. Tyvärr är jag ingen sån som delar med mig, om det inte handlar om skräpgodiset som av någon anledning alltid finns kvar i botten av godispåsen.

Svårvaknade måndagar är de värsta. Här hade jag planerat runt-strömmen-vandring och långfrukost och kanske lite navelluddspillning innan jobbet. ICKE! Där fick jag för att jag ville stanna kvar i drömmen om att jag åkte bil med kungen och drottningen och så kom ett miniflygplan och störtade och vi skulle ta hand om den som satt i och kungen var så hjälpsam så men Silvia ville mest åka vidare.
Själv ville jag mest åka tillbaka där vi startat från, nämligen Den Stora Staden Lotorp. Detta var alltså bara en dröm.


Istället för allt det där finplanerade har jag skrivit fula ord i tyget på Buffys soffa, ätit choklad till förstafrukost(hinner med en till) och lyssnat på Edith Piaf.

Idag har jag blivit friad till av mycket härlig man, tyvärr vet jag inte(minns inte?) hans namn, men han var ett riktigt energiknippe. Tydligen är han en såndär som kan mycket om hur fängelser ser ut inuti, han har ett brett språkvokabulär som jag fick ta del av och - viktigast av allt - han sa att jag var hans drömkvinna. Tackarrrr

Jag funderar givetvis redan på vad våra barn ska heta.



Hade det varit vilken annan fredag som helst hade jag för tillfället powernapat, vilket egentligen var meningen även denna fredag. Men tack vare väderlek, egentlig spelningsplacering och ett telefonsamtal är jag numera ledig för fri lek. För tillfället känns iochförsig den däringa powernapen som något otroligt åtråvärt och inbjudande. I övrigt har jag bara två tankar i huvudet. Att jag vill ha öl och bältros.

Ibland måste man gå tillbaka och fundera. Har jag skrivit det här förut? Upprepade jag mig? Har jag inte varit här förut? Har inte jag haft de där strumporna i fyra veckor nu?

Har man fastnat i nåt mönster är det kanske bäst att göra något annat. Eller iallafall byta strumpor.

Det är fint med gästspelningar. Särskilt de som jag får vara med på. Nu är det återigen ett hoppande elvamannaband på min tapet, vilket jag tycker känns himla fint.

För övrigt har jag mentalt skrivit en sida på mitt uppsatsunderlag och känner mig fri, sådär som man bara kan göra när man inser att man bara har 9 ½ sida kvar.