mehvafaan

den som är den(klart jag är), men ibland imponeras jag över vad jag kan åstadkomma med deadlinepress tungt tryckande på mina axlar.
Hela fyra sidor är avklarade, exklusive de redan tre klara, vilket betyder att jag är över tröskeln till halvvägs.
Kalla det ordbajseri eller skrivrevolution(jag vet svaret), men en himla massa text och teoriförklaringar finns nu för mina lärare att ta del av imorgon.
Min så länge påstådda "bäst under press"-egenskap levererar än - denna utvecklad av fyraochetthalvtårs pluggande i sista stund.
Några tips på vägen för framtida/nuvarande studerande från undertecknad(a.k.a. pluggexperten) är som följer :

Börja aldrig skriva på en uppsats för långt i förväg, då hinner du kontrollera texten för många gånger och kommer således sitta omskrivandes under tre månaders tid - börja istället veckan innan den ska in, då skrivs det av bara farten(hähä fart) och kommer alltså vara instant-thought-skrivande, ungefär som när man inte i förväg planerat något man ska säga och det blir jättespännande; kör på känsla.

Plugga inte mer än högst två dygn inför en tenta. Börjar du tidigare hinner du glömma bort det första du lärde dig. Pränta istället in allting under 48 timmars hetsplugg, detta kommer vid tentamenstillfället spränga din hjärna och inte kunna hållas inne utan bara spruta(hähä spruta) ut de rätta svaren.

Läs aldrig hela böcker. Kolla istället igenom innehållsförteckningen (rubriker) och läs bara det som är nödvändigt. Annars är risken att du lär dig massa onödigt som du ändå inte kommer ha nytta av(?). OBS. Referera aldrig till ett förord/en inledning, då fattar dom att du inte läst nånting/inte öppnat boken länge än till sida 11).

Sväva gärna ut. Ifrågasätts detta, kan du helt enkelt ge förklaringen att läraren inte förstår kreativitet - som bör primeras - och att du känner att du, om du inte får "skriva på ditt sätt" inte kan utvecklas som person.


Lycka till.


Om någon av mina lärare skulle få för sig att läsa det här:
Jag bara skojade

Det spelar egentligen ingen roll hur Danny(a.k.a. en av mina framtida män) sjunger(det låter lite halvkasst från Rockbjörnens scen), han är fager som hundra sommardagar i sträck(med spring i vattenspridare, jordgubbsplock och secondhandrundor) och behåller platsen som topp ett(som delas med ca fyra andra).

Övriga tankar är;
Vemihelvete är Ulrik Munther?
Hur lyckas Buffy fixa översvämning i badrummet två(eller är det tre?) gånger på tre månader?
Såg precis hur mycket Danny svettades. Ja tack. Det får han göra på mig alla dagar i veckan.
Min mamma är fin.
Raggmunk är asagott.
Hur ska jag hinna skriva ett uppsatsunderlag på 15 timmar(varav ca 7 bör vara sömn)?
Har man ett sjätte sinne? Jag tror isåfall att jag besitter det, men hoppas på ett sätt att jag inte gör det.

Jag gillar ju sånt här.

Ida säger att min blogg är ful.

Bara så ni vet är det ett aktivt beslut.


________________________________________________________________


Tillägg;
Ida sa att min blogg är ful, eller inte ful, eller jo ful, "den bara är, precis som du"

Ida säger alltså att jag är ful.

Det är också ett aktivt beslut.

Har skrivit ca en halv sida(för hand, d.v.s. typ sju rader på dator) på min fortfarande-ogjorda-projektansökan. Det känns mycket stabilt. Jag planerar att skriva resten(ungefär åtta sidor) imorgon och på torsdag innan skolstarten kl 13(.15, mycket viktigt med akademisk kvart, utan den skulle jag ha kvarsittning varje vecka).
Det ser ut ungefär såhär;
Sociala medier
Hur används det öppna fönstret? Hur förvaltar vi/skapar nya möjligheter/entreprenörar vi dessa?
Bloggande som yrke? (Hurihelvete kan man ta någon som tar bilder på nyinköpta kläder och skriver saker som "jag och min baby ska äta ute ikväll... Myyyys" på allvar?) Går den som syns före i kön - exempel utbildning vs. bloggande.
Hur fan navigerar/sållar vi i en skenande värld?
Hur förklarar Youtube-klipps-uppläggarna själva att deras klipp blir stora(Charlie bit my finger), och vad gör de med uppmärksamheten? Förstår de ens själva varför de uppmärksammats? Och vad gör de av uppmärksamheten? Kommer de kunna göra det igen, eller är det One-hit-wonders?

Jajemensan. Som jag ser det är detta en vinnande uppsats i sitt första skede. Det kan bara bli bättre härifrån.


Apråpå bättre.
Har jag nämnt att jag är lycklig?

Tjipp

Med hosta och feber firas denna tisdag högtidligt. Utslagen ligger yours truly i soffan framför tv'n i hopp om att båda dessa fysiska handikapp ska försvinna ur systemet. Troligast är inte.
Jag är en såndär som extremt sällan blir sjuk - eller så är jag iallafall en sån som sällan märker det. Sjukdomens medförande svagheter har varit något som jag länge uppskattat mig som befriad från. Ja, en övermänniska om man så vill. Men nu kommer alltså helt plötsligt en armé av elaka influensabakterier(det bör nämligen krävas just en armé, ingen ensam liten bacill skulle kunna ställa till det såhär för en superquinna) och bråkar.
Kanske är det att jag vanligtvis går på helspänn med en medvetenhet om att "jag har inte tid att bli sjuk", och att jag helt plötsligt släppt garden, som gör att baseluskerna helt plötsligt ser sin chans.
Vilket fall är det väldigt svinigt av dom. Särskilt eftersom jag vet att jag imorgon förväntas stå ensam en hel dag på jobbet, p.g.a. personalbrist och allmän lathet.

Vilket fall tänker jag kicka dessa friskförstörares ass-es lagom till helgen, för när det gäller lediga helger kan ingenting stoppa mig(förutom kanske polisen, ett närliggande träd, tacklande hockeyspelare eller Ensam mamma söker).

Buffy värmde precis blåbärssoppa till undertecknad, som ligger nerbäddad i soffan med blandad sjukdom. Varm blåbärssoppa dricks vanligtvis i lumpen, men passar lika bra för en magsjuk med skogsvana - JA, jag har faktiskt skogsvandrat flera gånger den senaste månaden.
Jag funderade länge på att göra lumpen, men insåg att min ovilja att motionera kanske skulle tyckas som ett problem för framtida befäl. Jag hade en tanke om att jag skulle charma någon fancy soldat som kunde bära mig, men då hade det ju knappast räknats som att jag gjort min plikt, om man nu ska vara så petnoga.



Funderar för övrigt på att börja jobba i soppkök.

Här på bråkmakargatan firas den nya veckan in med flatskjorta och rethosta. Självklart är endast den ena av dessa två ett eget val.
Jag har ingen annan att skylla än mig själv antar jag. Jag borde kanske vila rösten(/veta när man ska hålla käften) oftare. Eller, nä, när jag tänker efter kan det vara så att jag förra veckan fått spela skivor utomhus två gånger, och givetvis därigenom hamnat i detta tillstånd av svinsjuk. (Vilken tur, jag är inte en sån som frivilligt är tyst).
Det är dagar som den här jag önskar mig tillbaka till när man var liten och folk pysslade om en. Istället är jag (tüp) vuxen och har ett jobb att sköta. Oj, vad det ska bli kul.

Ibland är man inte snyggare än man gör sig.
Idag har jag varit en kalaspingla a la vinterfest i alperna ca 1979(kanske nyårsfest, där man inte håller så hårt på dresscoden).

Jo tack. Men inte mer än vanligt folk.

Har precis försökt göra mig tisdagskvällsglad med att titta på Janne Stenmarks fantastiska bilder.
Ni har sett några förr, här kommer de igen(nä inte samma alltså, nya - fast de är ju gamla, men nya här):





































 

Man måste ha saker att se fram emot. Inte för att livet i allmänhet är kasst(eller det kan det ju vara för vissa, och även för dessa gäller ju detta - eller kanske i synnerhet för dessa), utan bara för att långa dagar ska stås ut med.
Just nu har jag en himla massa nedräkningar för fina framtida saker.
Om ca 23 timmar ska jag äta tacos med Buffy
Om ca 45 timmar får jag besök av en av de bästa jag vet
Om ca 72 timmar kommer älskade bror hem
Om ungefär 7 dagar börjar skolan och jag får studera samhällsfenomen igen(som den nörd jag är så gillar jag det)
Om ungefär 8 dagar har jag en fyra-dagars-semester innehållande äventyr och utflykter
Om 123 dagar är det julafton
Om 291 dagar är jag klar med min utbildning(ojojoj vad 5 ½ år har gått fort. Tüp)

Andra småsaker som gjort mig glad senaste dagarna är:
Linus "artisten" Eriksson
En storstädning av lägenhet - Tack Buffy
En kladdkaka(dagens frukost)
En present från Jonnie a.k.a Jennie
Att jag har fått Bältros

Förr i tiden(dvs fram tills ungefär för två månader sen) var jag en såndär som jobbade rätt mycket(really?), spelade ganska mycket och umgicks extremt lite. Jag tror det är dags för ett byte av prioritering. Ibland behöver man liksom bara få ha lite mer av ett liv.
Nu ljuger jag givetvis lite, eftersom jag är en såndär måstejobbaannarsblirjagstressad-person, men jag tänkte bli mig en annan typ av person-att-vara. Den där personen jag varit senaste veckorna har blivit lite av en favorit. Kanske mitt bästa hittills.


För övrigt har jag idag packat upp vinterjackor. En normal människa kanske skulle känt sig deprimerad av denna sysselsättning, men icke denna donna. Jag stod i en provhytt efter ca 1 minut iklädd en blå svinvarm jacka och längtade snö. En liten återkoppling till ett av mina tidigare inlägg denna månad, då jag argumenterade för hur julens ankomst sågs fram emot. Även ett gammalt hederligt snöbollskrig svischade dagdrömskt förbi inne i nämnda provhytt. Åh barnasinne, du gör mig aldrig besviken.


Andra nyheter är mycket viktiga och fantastiska. Tyvärr är jag ingen sån som delar med mig, om det inte handlar om skräpgodiset som av någon anledning alltid finns kvar i botten av godispåsen.

Svårvaknade måndagar är de värsta. Här hade jag planerat runt-strömmen-vandring och långfrukost och kanske lite navelluddspillning innan jobbet. ICKE! Där fick jag för att jag ville stanna kvar i drömmen om att jag åkte bil med kungen och drottningen och så kom ett miniflygplan och störtade och vi skulle ta hand om den som satt i och kungen var så hjälpsam så men Silvia ville mest åka vidare.
Själv ville jag mest åka tillbaka där vi startat från, nämligen Den Stora Staden Lotorp. Detta var alltså bara en dröm.


Istället för allt det där finplanerade har jag skrivit fula ord i tyget på Buffys soffa, ätit choklad till förstafrukost(hinner med en till) och lyssnat på Edith Piaf.

Idag har jag blivit friad till av mycket härlig man, tyvärr vet jag inte(minns inte?) hans namn, men han var ett riktigt energiknippe. Tydligen är han en såndär som kan mycket om hur fängelser ser ut inuti, han har ett brett språkvokabulär som jag fick ta del av och - viktigast av allt - han sa att jag var hans drömkvinna. Tackarrrr

Jag funderar givetvis redan på vad våra barn ska heta.



Hade det varit vilken annan fredag som helst hade jag för tillfället powernapat, vilket egentligen var meningen även denna fredag. Men tack vare väderlek, egentlig spelningsplacering och ett telefonsamtal är jag numera ledig för fri lek. För tillfället känns iochförsig den däringa powernapen som något otroligt åtråvärt och inbjudande. I övrigt har jag bara två tankar i huvudet. Att jag vill ha öl och bältros.

Ibland måste man gå tillbaka och fundera. Har jag skrivit det här förut? Upprepade jag mig? Har jag inte varit här förut? Har inte jag haft de där strumporna i fyra veckor nu?

Har man fastnat i nåt mönster är det kanske bäst att göra något annat. Eller iallafall byta strumpor.

Det är fint med gästspelningar. Särskilt de som jag får vara med på. Nu är det återigen ett hoppande elvamannaband på min tapet, vilket jag tycker känns himla fint.

För övrigt har jag mentalt skrivit en sida på mitt uppsatsunderlag och känner mig fri, sådär som man bara kan göra när man inser att man bara har 9 ½ sida kvar.

Insåg för ett par timmar sedan vad mitt kall i livet är; att filma hittepåmusikvideor. Varenda en av de medverkande imponerade storslaget med sina inlevelsefulla insatser, och själv la jag min själ i förevigandet av desamma.
Tyvärr kan jag inte visa upp mästerverket förrän efter onsdag kl 19.30 då releasefesten äger rum, dock finns säkert någon slags förhandsvisningstillställning hos antingen Fille "fastfinger" Kjellander eller Simpa "jag är den snygga tjejen till höger" Tolveth.


Det här går jag och lägger mig med inatt. Inte i sängen alltså, utan i öronen.

Den här dagen, precis just nu, skulle jag kunna ha all rätt i världen att ha ångestfyfanvillintevillinte.
Men någonting gör att känslan är helt tvärtom(okej jag kanske tar i, men jag vill påstå att ångestkänslan iallafall är dämpad om inte försvunnen). Kanske är det min vaxduksskjorta som jag iklätt mig min första jobbdag till ära. Eller så är det jag själv. Eller någon annan. Eller att jag ska få snickra på jobbet. Eller så är det bara gaser.


Morgonens vaknasång(tyckte det lät som ett isländskt ord)

Man har liksom inte lika roligt om man bara sitter still. Jag menar inte att man ska vara hurtig - är ju inte känd för att vara förespråkare för motion och dyl. Jag menar bara att man ska vara lite skojigare, ha lite roligare, vara lite studsigare än vad många är.
Det är bland det bästa som finns att vara sådär lite klämkäck, även om det bara är på skämt, för man blir ju lite nöjd och glad i kroppen ändå.

Nu kommer jag förresten göra något som man egentligen inte får, men vem ska hindra mig?
Jag ska sno en låt. Den är egentligen hemmahörande i Vingåker, men där lever den så skyddat och får aldrig komma ut och leka bland andra låtar. Den måste få komma fram till den större(större än Vingåker iallafall) allmänheten, för det förtjänar den.

Lägg märke till hur glada och nöjda de som dansar är, även om det kanske inte är på rikt(igt). Särskilt han i vita shorts bakom sångaren. OBS. Upptäckte man i blå discodress. Han kanske är min favo.

Om jag inte vore lycklig nog när jag vaknade, så blev jag det definitivt och klart nu:

Jag drömde att någon annan sprang omkring(okej inte sprang, men alltså, vandrade omkring på jordens yta liksom) med mitt barn i magen. Problemet var bara att jag inte visste vem.
När jag vaknade hade jag lite dåligt samvete för att jag inte letat tillräckligt, men när jag somnat om drömde jag istället om att jag åt gröna marmeladkulor(som jag i verkligheten kan tänka mig är svinäckliga, men som i drömmen var mitt bästa) så mitt undermedvetna mådde nog inte så dåligt ändå.

Fick redan vid dagens uppvaknande en sån oerhörd saknad efter något onämnbart. Framförallt såhär års.
Ja, jag började stormlängta efter jul.
Det är himla fint med sommar, missförstå mig inte, jag har ju ingen brådska till julen - men jag vill att den ska komma nu. Det är inte alls paketen jag vill åt, jag klarar mig tillochmed utan(tüp), jag vill åt känslan och lukten. Den luktar verkligen något alldeles speciellt den där julen.

För er som minsann inte alls tänker som jag(ni är ju ett par stycken), behövs inget klickande på Youtube-klippen nedan. För de få utvalda med samma sinne - det här är mina två absoluta favoriter.

Aldrig har jag sett Roddan så snygg som ovan. Gör det därför till dagens mål att efterlikna honom efter bästa förmåga - både vad gäller kläder och dans.

Föreförsta har jag precis blivit scoutad till att prata i radio, vilket är ett sånt skräppåhitt av SR egentligen. Jag och mina åsikter bör snarast låsas in(jag blir ju så lätt uppspelt), inte sändas ut till en allmänhet som kanske inte förstår(det gör de ju så sällan).
Klockan ett ska jag iallafall möta upp radioproducenten för inspelning, och känner mig föga förberedd och insiktsfull vad gäller att diskutera könskvotering i ett av mina yrken.
Frågan är bara vadihelafriden jag kommer behöva svara på? Ifall männen är överrepresenterade i min branch? Ifall det är svårt att ta sig in/hålla sig kvar/nätverka som kvinna i en mansdominerad(?) branch? Ifall det är synd om kvinnorna?

Ska jag vara ärlig har jag aldrig behövt fundera över det. Det klart att det är någorlunda uppenbart att jag som tjej blir mer uppmärksammad som Dj, tyvärr inte alltid för att jag gör något bra, utan för att jag antingen är ball eller kass. Jag blir antingen uppskattad - eller inte. Och i fallen av uppskattning hoppas jag att det beror på min förmåga, och inte för att det är ballt att en tjej tar för sig av en plats eller arena hon egentligen "inte hör hemma på". Det är väl min förbannade rätt att claima platsen bakom ett mixerbord, lika mycket som någon annan?
Det gör mig ju ingenting om någon inte gillar det jag gör. Man behöver inte gilla alla, jag gör det definitivt inte, men jag baserar inte mitt beslut beroende på en människas kön. Det enda man kan ha att gå efter är ju individuell smak och kompetens, och den tror inte jag har ett skit med någons könsorgan att göra. Isåfall hade jag blivit riktigt stolt över vad min supermurra kan åstadkomma.
Jag är ju ensåndär som tror att våra biologiska kön inte har ett jota att göra med vilka egenskaper vi besitter, vilket gör att min direkta åsikt är att man inte bör begränsas eller befrias av sitt kön. Man gör väl förihelvete vad man vill, för att man vill?

Jag tror inte heller på att sätta sig i en offerposition, det om något förminskar väl kvinnan och hennes förmågor. Att följa genuskontraktet genom att "fråga om lov" för att få vara och verka är ingenting annat än en omyndighetsförklaring, inte minst från den som känner att de behöver ställa frågan.
Man behöver inte ställa frågan, ingen ska behöva ställa en sådan fråga om vad man får tillåtelse att arbeta med, om hur man får se ut, hur man får vara eller hur mycket plats man får ta.

Så kan man lika gärna rymma till fjärran länder.

För övrigt ser jag ut som en fjortonårig tjej på mitt pass. Jag vill vara lycklig för denna bragd, men lyckas inte. Ingen kommer tro att det är jag.

För det första tror jag att jag måste acceptera att denna någon som ville ha mig förut och fortfarande vill det kommer att vägra ge sig till känna. Vilket leder mig till ett par möjliga slutsatser. Antingen är det en såndär som random kastar "vill ha dig" kommentarer runt sig som vore det fågelfrön, eller så är det en av dessa sju möjliga som har skrivit det(som av förklarliga skäl inte kan outa sin identitet):
Johnny Depp, Emile Hirsch, Ryan Gosling, Paolo Nutini, Thierry Henry, Justin Theroux eller Olof Mellberg.



Idag har jag tillsammans med mina två järndamer bland annat lagad en punkad cykel. Det krävs således tre stycken att göra detta. Någon som håller i två skedar/skedar ner däcket i sin hälla, någon som pumpar luft och någon som håller ett yttepyttelitet cykelpunkaset från Classe O.





Cykelpunkaren



Vi träffades inte enkom för detta ärende, utan även för att kalasa för Fd. Preggo-Elin(numera snygg-Elin, precis som innan hon blev Preggo) och hennes hittillsliga levda år. I present fick hon en slampig och helst för liten klänning, två par mycket fancy trosor, ett vampyrläppstift och Prego-vin vs. C'est la vie-vin.

Jag har något tråkigt att berätta.
Jag har skadats.
Jag har bränt tutten efter en solningsolycka.
Ajfan.

Efter att nyheten om Måns och Maries uppbrott släpptes vet jag inte om jag någonsin kommer få tillbaka tron på kärleken. Balle

Min nya favoritbok, daterad 1965, av det framlidne geniet Tage Danielsson, delar med sig av idéer av sällan skådad rolighet och klarsynthet:
Ära vare den som springer fortast! Lite mindre ära vare den som kommer tvåa! Ära vare även den som kommer sist, förutsatt att han har feber eller ont i foten! Annars är han ju inte mycket att hurra för.

Ska nog åka till outforskade städer i helgen. Har inte helt bestämt vilka. Kanske får jag leta rätt på såna som ännu inte blivit upptäckta. Har alltid känt på mig att jag borde blivit upptäcktsresande. När jag var liten ville jag ju bli sjorövare(Emma med kniven) och hade det inte varit för att jag i såfall tvingats åka båt hade jag lätt blitt det.

Mitt godisförbud börjar inte gälla förrän imorgon. Det är ju fan att varje gång jag säger till mig att jag ska sluta är det det enda jag kan tänka på. Funderar på att hålla ett inte-plugga-löfte också så att den där projektansökan kan bli skriven.
Har jag nämnt att jag är ledig? Och fruktansvärt sysslolös och uttråkad.

Jag har för övrigt rensat bort vänner på min facebook. Jag vet inte varför, men det känns alltid så bra efteråt. Vissa statusuppdateringar ger mig helt enkelt mental klamydia.
Funderar på att ta bort ca 50 till, mest av ren jävlighet. Lycka till.

Har bestämt haft en riktigt asaskön dag. Bra start på min semester innebar;

-Umgänge med två av mina favorit-ickeflickor Fd.Preggo-Elin och Lollo Troublemaker.
-Penisdiskussioner. Världsliga och ovettiga på samma gång.

-Fyra timmars fikande vilket lett mig till att ingå ett godis/kakförbud med mig själv då jag insett att jag äter sådant ungefär en gång om dagen och min mor har kastat förbannelsen "Det kommer straffa sig när du blir trettio" på mig. Jag är inte i närheten av trettio som vi alla redan vet(är ju bara ca 20) men det känns som ett bra projekt att ha på semestern istället för motion och annat fjant.

-Fått goda nyheter från oväntade håll. Dock framtvingade från undertecknad men det oväntade resultatet från ett klart oväntat och snarast kompromisslöst ställe gjorde min framtid inom arbetslivet helt klart ljusare.

-En tjuvlyssning från rastfikande skötare på ett "riktigt dårhus"(OBS. citat från sköterska 1) innehållande "riktigt hopplösa psykfall"(citat från sköterska 2) som gjorde att jag insåg att mina föräldrar aldrig kommer sättas på hem(dock kommer jag givetvis inte ta hand om dom, det gör jag tillräckligt just nu, det får bli min brors jobb, jag ska bara göra roliga utflykter och vara det roliga barnet och alltså helt ta hem vinsten som "mest omtyckta barn").

-Ensamtid i min soffa - vilket även denna fortsatta kväll kommer bjucka på.


Imorgon ska jag på utflykt med Buffy till hemliga orter. Inte hemliga för oss alltså, men för er.

Här är jag på en av mina tidigare semesterresor i år. Ska tillbaka dit nästa vecka och det tycker jag ska bli lite fantastiskt. Jag tror jag strax efter denna bild togs blev antastad av en full man som pratade om stadens fotbollslag. Kanske berodde det på mina fotbollsben(muskulösa som fän och fulla av strids-ärr)