mehvafaan

Åh så lärorikt livet är egentligen.
Idag har jag (hittills) fått lära mig detta;

1. Anledningen till att man använder ordet Shotgun för att paxa den åtråvärda platsen bredvid föraren i en bil är för att man åberopar att få återspela den person som i den gamla Vilda Västern var beväpnad(med ett shotgun) bredvid hästovagnföraren. Nuförtiden behöver man sällan försvara sin vagn från bovar och banditer, men vi har alltså ändå annammat detta - kanske för att få känna oss som cowbojsare?
För vidare information läs; http://shotgunregler.se/regler

Jag hade ett litet skåp med småprylar när jag var liten, tillexempel en minitelefon, en liten symaskin(alltihop för litet för att vara användbart, men av någon anledning samlade jag på miniatyrsaker till förbannelse - kanske planerade jag att odla en arme av miniatyrpersoner att styra över). Dock kom jag idag vid diskussion kring denna ägodel inte på namnet på nämnda hylla.
Efter många samtal till familjemedlemmar och vänner och annat löst folk som bor hemma fick jag slutligen ett första svar, av min älskade storebror:
2. Prylhylla heter det där jag la ifrån mig mina samlingsklenoder. Men, och detta fick jag tacksamt veta av Therese's mor, förr i världen hette det tydligen sätterikast. I denna utläggning om prylhyllans uppkomst från gamla tryckerifabriker framgår dock inte om namnet är sätter-i-kast, men det är detta uttal och denna betydelse jag väljer i framtiden. När jag var liten hade jag en sätter-i-kast-pryl-hylla.

Detta ledde mig osökt till att fundera över vad den svenska motsvarigheten av de indiska kasten heter, nivet, förr i världen när vi hade feodalsamhällle(som jag hela dagen har envisats med att kalla federalsamhälle), hade vi ju typ ett kastsystem. Och vad tusan hette då detta?
3. Stånd. Man hade olika stånd. (hääähääähäää) Alltså olika sociala samhällsställningar(ställningar hääähähä) beroende på vilken familj man föddes in i, man ärvde liksom sitt stånd(häh).

Idag fungerar det inte riktigt likadant, tacksamt för vissa, dock har vi ju faktiskt en familj som ärver stånd av varandra. Grattis Victoria och Daniel(om det nu stämmer att hon är på smällen), erat barn kommer få ett bra stånd.

katastroftrött efter årets kanske längsta dag hittills försöker jag hålla uppe de egentligen knark-blå ögonen öppna tillräckligt länge för att kunna se åtminståne ett avsnitt med Sheldon o co.

Klockan ringde okristligt och onödigt tidigt imorse. Någon skulle iväg och det var inte jag.
Efter en tung promenad runt strömmen med p3 i öronen(idag pratade dom om kvartslånga kramar på p3 populär, såjävla äckligt ellervadhållerpåatthändamedmigdetkanskevorefint) hörde jag en röst ropa mitt namn från en parkbänk i solen. Nä det var ingen alkis, det var jennie a.k.a jonnie som passade på att använda mig som huvudstöd någon halvtimme, medan Ikea's fantastiskthet diskuterades.
Riktigt jävla astrött tog jag mig hem innan jobbet men hade för dåligt samvete att somna om, och valde istället att läsa nyheter och lyssna på Veronica Maggios nya skiva. Den tjejen låter fan kåt vad hon än sjunger om.

Har förresten insett att jag måste bli bättre på två saker(endast). Att ignorera andras väckarklockor och att lära mina vänner att hålla rumsrena diskussioner i min närhet.

Det känns som om det är onsdag lite oftare än någon annan dag.
Inget illa emot onsdagar, men de är bara så onaturligt många.


Just nu längtar jag mest till lördag för då ska det brännas eldar och firas in våren och kanske grillas och kanske blir man hämtad av polisen ellerjagvetinte.



Den här låten lyssnade jag sönder för enhimlamassa år sen. Idag gör jag det igen

Vadå vad jag har på mig, vad konstig du är. Jättekonstig fråga


Louise Troublemaker Höggren du är underbar

Här är lite sånt jag brukar lyssna på när jag saknar dig alltförmycket(som nu tillexempel)

Tävlingen är avslutad, finito, utspelad; den feta damen sjöng för en timme sedan och Elvis flydde i ren panik ur byggnaden med nr 16 på.
Jag är besviken på mig själv. Jag trodde mer om min självdisciplin än vad jag borde gjort.

Idag är det tisdag vilket innebär pluggdag för undertecknad. Jag visste att det var farligt att utnämna denna dag som sådan. Pluggdagar är ju dagar man inte alls vill plugga utan vill göra allt annat än att skriva delrapporter om halvträliga ämnen som akademiskt skrivande, research och gestaltande(den tredje delen vetifan om jag ens tänker skriva - jag funderar istället på att göra eftersom sånt primeras på undertecknads välgenomtänkta utbildningsval; kanske fråga min lärare om han återigen vill ställa upp på bild endast iklädd en pizza - med ett välplacerat hål mitt i. True story, dock tog jag inte den förra bilden tackolov.)

Vad är då det första som händer denna tisdag? Jo, jag glömmer min enmannautmaning om att få slippa vara ren i håret och ställer mig i duschen. FANFANFAN

Så här ligger jag nu, fräsch som fan och ogillar mig själv. Jag luktar asagott och mitt hår är vittblont(till skillnad från när det är otvättat och har en slags smutsgul nyans).
Jag stirrar upp i taket, försöker hindra en besvikelsens tår att rinna ner för kinden, och ser tillbaka på veckan som varit. Den var fantastisk och magisk och alldeles alldeles underbar. Nu känner jag mig förvirrad, tom och vet inte vem jag är.
Som tur är står minigolf(om de nu har öppnat) på dagens schema - en av mina favoritsporter. Tänker passa på att gnugga den där minigolfbollen lite i håret innan varje slag(ska säga att det är min tur-ritual).

Fem dagar utan hårtvätt och gammalt smink i fejat. Fina fina tider

Ligger hemma hos Karro a.k.a snuttan a.k.a A-t. Vi kollar på det där Big Brother. Jag skulle nog slå varenda en på käften innan första dagen var slut.
Det är ett sånt där program som tydligen folk.måste.se.likadant.som.att.man.inte.kan.titta.bort.från.en.olycka. Jag har lite samma relation till Kissies blogg. Men ärligt talat, B B är sjutton gånger värre. Det går inte att titta. Jag tar här och nu ett vuxet beslut om att det var första och sista gången jag såg detta irritations- och frustrationsframbringande program och ägnar mig åt vettigare saker. Typ pilla navelludd och inspektera mina skitiga tånaglar.

Förresten. 7 dagar utan hårtvätt. Still going strong.


Här är världens vackraste barn som jag har lekt med idag








Hon fick fina tatueringar på händerna också

Imorgon ska jag få åka med Hannah a.k.a Lager a.k.a min lillasyrra till Ikea. Jag funderar på att våga köpa en krukväxt. Men frågan är om det inte bara är taskigt. Den skulle ju kunna få det så mycket bättre någon annanstans.



Här är förresten en av mina skäms-låtar.(En skäms-låt är en låt man gillar svinamycket men typ inte vågar säga till nån att man gillar för den är såjävla fjantig) 

Godnatt

Har just nu en inte-tvätta-håret-tävling. Med mig själv(om inte Kajsa avståndsdeltar vilket jag inte fått ett godkännande av ännu). Mitt rekord är 15 dagar. Jag känner mig dock optimistisk inför denna omgång.


Idag kom en kille in på jobbet och frågade mig något på engelska som jag inte förstod. Efter ett tag insåg jag att han ville ha fribiljetter till Puls(nähä?), men istället för att vara schysst och förklara att "nä dom är slut, jättesynd för dig" passade jag på att dra en av denna månads favo-lines;
"Tickets for the gunshow?"
Han varken förstod eller uppskattade detta skämt utan lämnade mig och mina guns(rage och fury) ståendes kvar inne på Carlings, mycket nöjda med oss själva.

Have you got tickets to the gunshow?

Japp

Det är när man får sånahära mail man blir såhimla glad och helt övertygad om att man går en vettig utbildning;

Varmt Välkommen till en presentation kring alternativa kreativa strategier och konstvärlden. Hur vi förhåller oss i, mot, i mellanlägen till konstvärlden är alltid ett lika aktuellt tema i konsten. Jag vill uppmärksamma alternativa berättelser som skapas kring möjligheter till att verka utanför det institutionella rummen som handlar om en ny typ av deltagande?

Jag kommer att göra en lite djupare dragning utifrån kreativitet, konkreta projekt och de senaste tidens materialiseringar. I min presentation utgår jag ifrån det Sociala Center som jag driver tillsammas med andra i Stockholm som heter Hemliga Trädgården och framför allt de Hackspace som vi initierat där. Jag kommer att jämnföra hackerbegreppet och konstbegreppet och bland annat ta upp begrepp som relationell estetik. Syftet är att skapa ett samtal kring en del av de nya möjligheter och eventuella svårigheter som uppstår iom förändringen till ett nätverksamhäll och vad det betyder för oss som bedriver en slags konstnärlig praktik.

Hoppas ni tycker detta låter spännade.

Vänligen
xx


Jag känner såhär typ:




Snart ska jag jobba. Glad påsk

Drabbades vid dagens uppvaknande av en illavarslande huvudvärk. Katastrofbakfyllan/fortfarande-full-men-nu-är-det-inte-kul-att-vara-det-längre har balanserats av festis, kaffe, cola och twix(tack Therese, du vet hur man gör en qwinna lycklig) och förföljt mig genom en jobb-dag som nästan påminde om annandag jul. Fast sommar alltså.

Igår mötte jag upp Jennie a.k.a jonnie på Munken för öldrick till Eric Gadd och Tingsek(som var mycket snyggare än vad jag minns från vårat möte på Hultsfreds backstageområde 2006), vid vilken sammankomst även Lisa Silver slöt upp. Ett halvt hockeylag fanns även på plats och jag drog mina bästa lines om "trygga spelare" och "du behöver ett bättre lag helt enkelt" och kände mig sportkunnig trots mina ca fyra år utan någon som helst motion förutom pusselläggning och bakom-skivspelarna-/dansgolvs-dans.

Idag straffades jag dock som sagt av gårdagens utsvävningar gällande öl och dans(Hugo), men har ändock lyckats göra det bästa av min situation. Jag har varit nästan ofattbart charmig på jobbet(Ja, detta enligt mig själv) och hjälpt till med klädval inför påskfester.

Nu måste jag iallafall lägga mig som ett slakt för att klara av kvällens vidare äventyr. Spela skivor på Hugo. Idag får man önska låtar(WTF!?).

Om man önskar den här typ(min hjärna klarar inte för hetsig musik idag):

Vissa dagar är jag snygg. Ska försöka styra upp så att idag blir en sån dag. Annars får man ju en ny chans imorgon. Najs


Tänkte att jag skulle fejksnygga mig med brunutansol och insåg att den där krämen luktar banan. Alltså inte "den luktar apa/getflens/zebraröv/annat-osande-adjektiv-men-jag-valde-banan" utan den riktiga frukten banan. Eller inte det heller, och inte rutten banan, men för er som vet hur banansmaken på flour man fick på tänderna när man var liten smakade (OBS. detta kanske kräver att man är född före 1990, hörde rykten om att den nya generationen sluppit bananflouret) - typ så luktar det. Sjukt konstigt

Igår träffade jag Philip Kjellander. Jag gör det några gånger i veckan. Han är även en av de få utvalda(?) som jag ringer sporadiskt och oberäkneligt dag- och natte-tid för att fråga om råd - tillexempel om det är en bra idé att gå på efterfest, om Irland egentligen borde få vara ett eget land, om jag borde sluta bete mig som ett får i ulv-kläder etc.

Som tack för denna vänskap har jag lärt honom att spela skivor (dock var han inte helt nöjd med mig som lärare, tydligen var jag som Soup-Nazi och daskade honom på fingrarna hela tiden och lät honom inte spela typ nånting, ingenting jag minns) och gett honom en-helvetes-massa-musik.
Nu har Philip börjat stå på egna ben och ikväll spelar han och Simon Tolveth(ja precis, 12-1, som förövrigt snott rätt mycket musik från mig han med - no hard feelings) skivor på Hugo. Det blir fett. Gå dit vetja.


Stekar-Philip till vänster och f.d. Eber-kung Simpa.T till höger
                  



Vild chansning; ni kommer få höra den här låten - med eller utan remix. Jag sätter en tjuga

Givetvis har inte min städningsmani någonting med att det är en kristen högtid att göra(Kristna högtider handlar väl mest bara om att dricka sprit? Eller vänta nu, alla högtider handlar väl om det?), men när mitt minne uppfriskades av ett fint Påskkort från Ica Strömmen insåg jag min två-flugor-i-en-smäll-vinst. Jag kommer att ha en städad lägenhet att ha spritfest i i påsk.
Anledningen till min rengöra-hemmet-dag är självklart att jag borde plugga.
Dock spenderade jag ca 43 minuter i skolbänken idag och känner mig föga motiverad. Det är lustigt hur bokstavskombinationer kan anfalla en när man minst anar det.



Nåväl, tack vare min naturliga inställning om att något som en auktoritär person säger bör ifrågasättas, kryper det i kroppen av städlust.

Tyvärr har jag fastnat framför Spotify i ett meck av en spellista som passar min aktivitet. I vanliga fall gör jag det bäst till jul-musik, men idag har jag bestämt mig för att köra på nån slags blandning av vad jag vill beskriva som skitkonstig musik.

varför bara lyssna på den här:

Vaknade för en timme sen. Ojandes om inte-alls-roligt-eller-skönt-att-vakna-tidigt, samlandes krafter för att ta mig till skolan för att lära mig kommunicera, mentalt intalandes att jag minsann kunde sova typ en timme till - kom jag att tänka på en sak.

Idag är en bra dag.

Lisa Silver Löfqvist;
Kärlek

Man får inte klaga på vädret, men man får väl skylla på det?
Ursäkta jag ser lite jävlig ut men det har varit spöregn. Inget ont om regnet, men det är därför jag är ful(detta förutsätter att man inte vanligtvis liknar en drunknad katt)

Oj förlåt att jag luktar schwett men det var ju svinavarmt ute. Jättefint med sol osv men jag hade inte schwettats annars(denna ursäkt kan bara användas av icke-svettare)

Oj vilken fin helg jag haft. Detta har jag många komponenter att tacka för. Mest Lisa, Jennie och Den (inter)Nationella Musikindustrin.
Här är typ min helg;

Jennie



        Lisa
       



Lisa på ett berg i Vinterviken(eller som det står på skyltarna för de internationella; Winterviken)
                 


En balkong. Eller inte vilken som helst. En bra balkong kan man säga


Aloe Blacc

Mike Situation?
Mobilen gick varm efter den missade Hoffmaestrokonserten. Själv fastnade man på annat kalas, drickandes Coca Cola, som bjuckades på av man med stor kroppshydda och utslagna framtänder(kände inte att det fanns någon bra ursäkt till att neka honom att få betala min lärre). Underhållningen(förutom den större herren med inställningen att jag var hans framtida fru, något jag inte tackat ja till) bestod av två latinamerikaner på kareoke och två flickor i ung ålder dansandes som vore de en och samma.
Nåväl, jag svävar ut.
Min trumpinneslagande vän i kvällens band ringde upprepade gånger för att få undertecknad att ställa upp som efterfestsällskap(and I don't blame him, är ju sjukligt kul att ha med på efterfest - tror jag iallafall, har hittills bara närvarat vid ca 2 st). Hela åtta samtal finns registrerade under perioden 02.18 - 03.03. Jag känner mig djupt hedrad.


Idag har jag för övrigt införskaffat en fantastiskt magisk bild/tavla på Audrey Hepburn. En sån som, om jag vore fjantigare, jag förmodligen skulle bli lite tårögd av(japp det blev jag alltså)

Efter tidigare nämnda dusch känner jag mig som en ny människa. Jag avskyr ju, som väl känt är, att duscha, men idag renade denna tvagning även mitt hjärta och min själ. Jag fick nämligen en Uppenbarelse.

Idag, den 14 April 2011, får jag äntligen återigen träffa min pojkvän Jens.
Ni skvallertanter kanske känner att namnet inte ger er tillräcklig tillfredsställelse?

Jens är sångare i ett svenskt band som slog igenom för ca två-tre år sedan(ungefär ett år efter att jag hade tömt ett dansgolv med både The Storm och Highwayman). Vi träffades på studentveckan förra året på en gemensam spelning på Hugo, och det var kärlek vid första ögonkastet.
Sen dess har vi mestadels(bara) tillbringat tiden ifrån varandra och längtat till att den dagen som idag är skall komma.
Jag tror/är helt övertygad om att Jens kommer att fria till yours truly idag. Bäst att jag gör mig extra fin; sätter på mig rena strumpor, filar mina avskavt-nagellackade naglar och förbereder mig för mitt "men guuuuud vilken överraskning, JA det klart jag vill gifta mig med dig och spendera mitt liv med att lyssna på att du sjunger och JA det klart att du får skriva låtar om mig"-tal.






Nämn förresten inte detta förhållande för honom. Det är hemligt och bör behandlas med största möjliga sekretess.

Spänningen låg tryckt i Saliga Munkens lokaler igår. Guranz(jävla) gäng satt tvärs över Svenska Fotbollsfiaskon och Cliff Barnes insåg allvaret i att vara ett halvt lag och försökte värva en sålänge-medlem bara en timme innan quizstart.
Även Svenska Fotbollfiaskon var en man kort; årets kön 2010 hade fått feber och drog sig ur i sista sekund. Gästinhoppare blev Preggo-Elins bruscha Tony a.k.a Sally.
Ryktet att Micke "P3" Cederberg var inringd till att substituta i Cliff Barnes gjorde att jag snabbt och smärtsamt mindes ett quiz för några månader sedan, då vi höll på att ta hem segern men blev besegrade av en inramlad Micke C i enmannalag.
När jag fick höra att det skulle vara Kaj Kindwall som blev den tredje Barnes blev jag nästan lättad(dock stämde inte detta rykte heller, det gör de ju så sällan).

Redan en halvtimme in i quizet förstår jag att Svenska Fotbollsfiaskon är påväg att göra sitt bästa resultat på länge. Nate Dogg - check! Joy Division - check! Wanda Jackson - check! När quizet lämnas in står endast fyra rader(av 33) ekande tomma på vår korsordssida. Alla skivomslag är identifierade och besvarade(dock två med hittepåsvar). 
Men jag anar ändå oråd. Det kan inte ha gått såhär bra. Det var för lätt.
Resultaträknare Jansson tar god tid på sig. Ett tag var jag nervös att gravida Elin skulle behöva förlösas på plats, men minnet av dygdigare år gjorde sig påmind och hon knep troget ihop.

Resultatet.
På tredje plats med 36 poäng - Svenska fotbollsfiaskon (JIPPIE OCH VAFAAAAAAAAN)
På andra plats med 36,5 poäng - Nåt lag jag inte minns namnet på med två gamla musikgymnasieklasskompisar till mig(jävla knowitall's)
På första plats med 37 poäng - Guranz jävla gäng(numera mina ständiga fiender i livet, jag funderade på att sabotera deras öl med saliv)

Besvikelsen är total, för undertecknad iallafall, Preggo-Elin och SallyBally/Tony var glada och stolta över pall-plats.

Själv vaknar jag nu dagen efter, knådar lite med magen, kryper in i duschen och gråter.

Viktig dag. Kanske den viktigaste varje månad.
Musikquiz på Saliga Munken.
Idag är den efterlängtade dagen kommen, då lag Svenska Fotbollsfiaskon sitter samlade igen för första gången på alldeles för många månader. Ensam har jag fått hålla ställningarna med diverse substitut-lagmedlemmar, men nu har alltså Lollo a.k.a Årets kön 2010 och Elin G a.k.a Preggo-Elin återvänt till sina rötter. Pressen är enorm på oss, jag känner den likt en vulkanaska från Island liggandes över mina axlar.






Förresten har jag den senaste tiden övertalat folk om att tänka efter devisen det är resan som räknas. Rent hittepå, sånt säger man bara för att låta bra. Själv sitter jag alltid i baksätet och skränar är vi framme snart?

Tålamod är till för såna som har tid att lägga energi på skitsaker som typ barn och husdjur el. dyl.

Här har tärningar kastats, rödvin har drickits, popcorn har poppats och kuksugarläppar har diskuterats.
En alldeles alldeles underbar kväll som askungen skulle påstått om detta var hennes efterlängtade bal (dumma qwinna, det är förfan inget lajbans att gå på bal, särskilt inte i glasskor - jag stannar hellre hemma i raggsockor och dansar likt tom cruise över mitt vardagsrumsgolv).

BTW - inatt ligger jag med han längst till vänster

Helt meningslöst att de flesta av mina hittepåpojkvänner måste befinna sig på helt andra platser än vad jag gör. Vissa är även gifta med brudar med glest mellan tänderna, damer brytandes på franska(japp, fortfarande samma fruga) som hade typ EN hit på nittiotalet(eller var det åttiotalet?).
Ska jag behöva flytta(ja tydligen) för att drömmännen ska hitta mig?
         


Eller så har de passerat mållinjen redan. Jaja. För alla mina nuvarande och blivande hittepåpojkvänner;

Vaknade återigen alldeles för sent, dock kan det inte riktigt räknas som försovning då valet av tvätt-tid (kl 07.00) var helt mitt eget och inte kan skyllas på någon annan, och därigenom inte heller erkännas som något ansvarigt som jag lovat att hålla.

Nu är iallafall alla undertecknads underkläder inkastade i tvättmaskinen i vad jag gärna kodnamnar som "världens läskigaste tvättstuga"(detta betyder egentligen inte att den är särskilt mycket läskigare än andra stugor jag erfarenhetsbaserar kodnamnet efter; från att jag var typ tre var jag livrädd för en snurrande tvättmaskin, jag gick inte ens in i rummet där vi förvarade vår klädrengöringsmaskin om denna var på).



Nu ska jag söka lägenheter, det ska bli kul

För några minuter sen sniffade jag mig i armhålan och blev lite stolt över hur illa man kan lukta. Bara i högern iofs. Men ändå; bra jobbat kära odör! En blandning av hockeytrunk och gammal strumpa.
Att mina fötter luktar har jag liksom förlikat mig med, då det har verkar vara det enda stället på kroppen jag välsignats(?) med svettkörtlar, men sedan min 25te födelsedag har höger armhåla verkat fått för sig att den måste vara med och tävla med ovan nämnda trampdynor. Fattar inte varför den inte bara kan vara nöjd med att få vara utgångspunkt för min bästa vev-arm.


Hittade en bild från helgens spelning. Inte för att jag är den som är den(jag är den andre), men jag blir fan nöjd när jag inte ser ut som hej kom och hjälp och jag ropade igen men det är fortfarande ingen som kommer

Med vissa svårigheter slår jag upp ögonen. Funderar på mitt nästa drag. Ska jag krypandes försöka ta mig till duschen och lägga mig där tryggt i fosterställning? Ska jag ignorera väckarklockan som skriker av förbestämd plikt gentemot ett av mina jobb?
Slänger en snabb blick på min mobil som numera passerar under namnet Judas, och förstår att mina många(många) sms som skickats iväg, de flesta med ett leende i mjugg(av min lur), har besvarats. Jag väljer att stå mitt kast, läsa igenom det som min telefon med egen kraft och jävlighet kastat ut i smsrymden och svaren från de förvirrade mottagarna.
Hurfantänktejag?

Närvarade vid kvällens Danko Jones-konsert.
Funderar på om det inte ställs till med rock-kalas alldeles för sällan här.
Det är ju enda gången de där rockersen går ut och leker, resten av tiden sitter de ju bara hemma i sin grotta och lirar luftgitarr.
Yep.
Doften av instängd jag-borde-inse-hur-gammal-jag-blivit-och-sluta-leka-axl-rose-gubbe låg tung över Puls ikväll.

Det finns(minst) två saker man bör veta om vad gäller undertecknad. Jag har två mycket ovanliga talanger. Talanger tänks kanske vara något man är bra på som man kan briljera med på typ fester eller i tv4, men i detta fall handlar det om oändligt mycket häftigare grejjer än att kunna sjunga(fast man är tjock och ful)/dansa(fast man är 12 år och inte har ben)/buktala(okej kanske i närheten av det då, det är ju fan SJUKT svårt).

Jag kan nämligen genom att enbart finnas till se till att två saker slutar fungera/leva;

1. Växter: Det här är kanske inte enligt gemene man något übersvårt att ta kål på. Bara att inte vattna tänker kanske ni? ICKE! Ett fenomen som började redan när jag var barn var att så fort en blomma/växt/palmliknande träd ställdes in på mitt rum så var den kasserad efter bara några dagar. Det vattnades, pratades med, solades/gömdes från solen etc. Ingenting fungerade.
Jag förstår att det här lämnas plats för någon slags elak kommentar om huruvida min hygien spelat in på växtens dödsorsak, men tro mig - när jag bodde hemma duschade jag faktiskt nästintill varje dag(måhända var det detta som skrämde mig till den grad att jag numera enbart duschar när jag verkligen verkligen måste, typ nån gång i månaden).
Den ovan nämnda palmliknande växten var av typen "det-spelar-ingen-roll-hur-du-gör/vattnar-den-överlever-allt", men hamnade även den i ett ledsamt förfallande. Min omhändertagande mor plockade efter två veckor bort palmen från mitt rum, sågade av stammen, och VIPSTAMEFAAN började det växa - bara sådär! rakt ut genom stamhelvetet!(palmen var då alltså förflyttad låååååångt från mitt rum).
Min första inhandlade växt överlevde ca 9 dagar. Den försökte verkligen. Jag sörjde den ungefär lika länge som jag hade den i omvårdnad. Veckan efter detta fick jag blommor(bukett) av min vän Jossan a.k.a. Schnazi, och jag svär att i samma sekund som denna tulpansamling bytte hand från Schnasse's till min så la sig tulpanerna ner för sin sista vila.



2. Tekniska prylar: Fråga vem som helst av mina medarbetare på Carlings, kassa-apparaten ger upp ca 1 gång/vecka med mig som kapten. Däremot vill den fungera finfint bara jag flyttar på mig för att lämna plats åt den hjälpsamma medarbetaren för dagen.
Mobiltelefoner demonsterar mot mitt användande genom att stänga av sig i tid och otid, vägra fungera vid minusgrader, radera bilder(och nr?) och köra hittepåord/synonymer på t9.
EXEMPEL
jag vill skriva Bakfull - mobil skriver - bakhåll
Förresten -mobil säger nänä utan - rapporten
Samspel - jaha du tänker så säger min mobil - Börsen

Även mina Dvd-spelare har vänt sig emot mig. Den ena efter den andra har behövts bytas ut, ständigt utan synliga skador(jag är rädd för att trycka på knappar/skruva loss muttrar då jag tror att varje apparojt någonstans alltid har en "sprängas-knapp"). Ca 17 olycksaliga Dvd-er har varit i min ägo, och för att inte nu köra även en till i botten har jag varit givmild nog att låta min kombo ta över den senaste.
Och det är ju inte så att det går att göra något åt saken; Man kan inte direkt prata med en teknisk pryl, liksom prata vett med den:
-Du ville ju nyss
-Snälla bara lite till
-Nästa gång får du välja film

Det är för mig helt ofattbart varför Dvd-spelare vill ta självmord i mitt fantastiska hem. Det finns EN ENDA SAK en Dvd-spelare vill; spela Dvd-er. Hur har jag lyckats deprimera mina Dvd-er till den grad att de inte orkar med sin enda livsuppgift?

För er arma satar som missat den klassiska(för att inte säga legendariska) cykelhistorien återger jag nu denna, dock kommer jag givetvis aldrig sluta berätta den ändå. Den är för bra för att missa, för kul för att vifta bort, för fantastisk för att inte spridas vidare(OBS. You heard it hear first).

Det är vår, vi(Jag unt Kajs för att slippa missförstånd) går Stockholms gator runt och flanerar som vanligt. Från ingenstans dyker en cyklare upp. (Mycket viktigt; en cyklare är en person iklädd vanliga kläder cyklandes en cykel, en cyklist är en träningsklädersklädd person vid pedalerna. Skillnaden är alltså kläderna, och alltsomoftast hastigheten.)
Det häpnandsväckande med denna cyklare är att denne upphåller en enormt hög hastighet, men är alltså klädd i vanliga kläder; som en tävlingscyklist mitt i ett race, men iklädd jeans/skjorta-aanifattar.
Det går givetvis inte att undgå det bizzara i situationen och vi stirrar efter den framflygande gaturaceande killen när han försvinner i horisonten. Några minuter senare kommer han cyklandes tillbaka, åt andra hållet. Denna gång cyklar han i normaltakt(för en cyklare dvs) varpå Kajsa glatt/uppmuntrande ropar när han passerar oss för andra gången;
-Vad snabbt du cyklade förut!

Han(med ett nonchalant uttryck);
-Knappast mitt snabbaste!

Needless to say, vi blev ägda.
Från och med denna dag blir alltid vårt svar detsamma när någon uppskattande säger "Vad bra du gjorde det där!"

Knappast mitt bästa

Föreläsning på distans betyder inte att det inte finns utrymme för ett visst mått av humor. Föreläsningen behandlade olika begrepp och det läraren(den avskyvärt egenkära sådana som helt saknar distans till sig själv- ja detta kan utläsas även utan hans fysiska uppenbarelse framför ögonen) under dagens lektion pratade om var hypotes och orsak- verkan.
Här följer det snabba meningsbytet i vad som möjligen(förhoppningsvis) tog ner en högt sittande man från sina höga galopperande hästar(lärare utskriven med L och eleven med E, detta för att förenkla det hela samt för att inte några personangrepp bör finnas i denna blogg. Än)
L: en hypotes skulle kunna vara att -imorgon kommer det regna hela dagen. Regnar det imorgon stämmer alltså hypotesen
E:(mentalt "menvafan")
L: ett exempel på orsak- verkan är att om ni inte följer alla mina föreläsningar kommer ni inte klara tentan
E: men det är ju en hypotes